Helete punkt Ops

exakt just nu och sen minst halva hela dagen
ingen luta mig emot.. ingen.. ska det vara så här att landa smälta

helvete heller så–jag–

skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiter i det här nu-
åker ut på havet–!!!—

kan tolkas på många olika sätt och vis.. idag extremt trött i ögat och krånglar med kassan men det är då inget ovanligt inte!.. dom har bommat att lägga till tillägget.. som ska vara.. har dom för mkt att göra på det där bygget tro lr vad är det? asch skitsamma det går bra ändå! i värsta fall kan jag alltid sälja väg bilen det är inga problem..

sovit skitdåligt inatt.. hmmm.. sovit knappa två timmar.. ledsnade gick upp strax före fem i morse.. helt galet.. men vad göra.. kan jag inte sova så vrf ligga kvar i sängen och snurra runt och inte ändå komma nånstans i tanke.. försöker sammanfatta summera på ngt vis det som har hänt dom här dagarna.. det har hänt så otroligt mkt och det har blivit några resultat inte dom här slutgiltiga men jag hoppas såklart att dom kommer.. men det är inget jag kan påverka mer än att ge dom här nycklarna.. dom som jag gett under några dagar nu som varit.. rastlös till den grad att jag tror jag klättrar på väggen lr i taket snart..

låg och läste tidigare i morse.. och fann orden tro.. ja just att tro på sig själv.. har man verkligen den där tron på sig själv så fixar man det mesta.. även det mest tyngsta här i livet.. en tro på sig själv bygger vägar framåt som är raka ist för krångliga labyrinter som man ska ta sig genom på ett lr annat sätt.. så Tro på dig själv du som läser bloggens blogg..

tänker också på vänner och medmänskor.. elr kompisar som många uttrycker det.. för mig är det stor skillnad på kompisar och vänner.. vänner är mer djupare mänskor.. ändå.. kompisar är kompisar som ligger på ytan.. svårt förklara men det var eg inte det jag skulle skriva lr komma fram till heller.. utan just en fråga hur kan mänskor ställa en fråga som är så kränkande.. jag förstår inte.. jag behöver inte skriva ner frågan.. den “vet´s” av redan.. men begriper inte på denna himmel blå i världen Hur kan man ens komma sig med att ställa frågan!?       är det så konstigt att man tar hjälp av vänner i sitt liv för att räta upp sin livs situation för sig själv och sina barn? är det så konstigt att man träffar mänskor som verkligen visar sig vara just dom där rätta äkta vännerna? är det fel? är det konstigt!? ja uppenbarligen för en del mänskor.. såna där kränkande ord gör/gjorde mig så där ledsen i själen.. alltså.. bara för.. jag är vän och förblir vän.. vrf kan inte mänskor förstå det? vrf inte!? ledsen och förbannad.. jo så blev/blir jag..

kanske just denna mänska aldrig haft en vän i sitt liv.. utan bara ytliga kompisar.. ytliga såna med.. kanske är det att denna person är en person som aldrig stöttat lr sett r hört sina vänner/kompisar.. kanske bara en som dricker kaffe och snackar skit om andra mänskor och på så vis fyller sig på ngt sätt.. hmm.. jaja jag skiter iaf i vilket.. för mig så är vänner som kommer/tar sig in i mitt hjärta och i min själ betydande.. evig betydelse.. ge och ta handlar det om.. gång på gång.. finns inget ge och ta så ger jag självklart upp.. det går inte att bli uppäten, att tillåta sig bli  uppäten.. det är lätt att bli det om man själv inte är vaksam och medveten.. är nog så som jag tror denna kompis är en person som är dricka kaffe/snacka skit om andra/bildar sig en egen uppfattning om världen utanför och en värld som absolut inte stämmer överhuvudtaget med verkligheten.. ärligt skiter jag i vilket.. enda jag gör/vill är att mina vänner ska må bra.. finns där barn med så är det självklart att stöttningen är oerhört mkt mer viktig!! för barnens skull om inte annat!

rent krasst ärligt är jag orolig som bara den.. både för vuxna och barn.. så där riktigt så det knyter och krampar sig i hjärtat.. och svider ont i magen.. önskar bara att denna tuffa resa vore över snart och allt landade.. det är inte riktigt klart ännu.. det kommer.. men tänk om jag ändå kunde sluta oroa mig.. hmm..jag litar på min vän att hon verkligen fixar detta nu.. med sina möten och med sina diskussioner som förmodligen behövs.. lr så räcker det med att skriva på det där papperet.. alltså.. just nu är jag dundertung i huvudet och saknar nästan alla ord jag vill sätta ner här.. dom har liksom blivit bortblåsta.. känner bara.. jag vill krypa upp i den där famnen som är fylld med vänskapskärlek.. ja vänskap!..
bara vara.. om så tysta tårar lr inte.. men..  just bara vara.. sitter här och dom rinner ut genom ögonvrån nu.. den vänskap jag har detta är den absolut första vänskap i mitt liv som är Äkta och utan att såra mig.. jag blir rörd och samtidigt ledsen i saknad.. för detta är en vän som ingen skulle vilja vara utan.. en vän som skrattar, gråter, och funderar och skriver och som bara är.. har den förmågan att bara vara.. i stillhet.. det är en äkta äkta äkta vän för mig.. så också för barnen.. såklart.. en spontan rolig mänska för att inte glömma så har även hon lärt mig enormt mkt dom här dagarna då hon kom till oss i sin kris situation.. hon har lärt mig ngt så enormt att jag inte hittar orden!! .. jag är oerhört glad att vi har mötts.. vi ses.. snart.. du vet var vi finns..

kan inte fortsätta skriva nu för stunden så går jag på balkongen.. försöker hitta lite luft.. det är trångt i luftrören.. det drar ihop sig.. men.. jag låter det vara.. så länge..

jag vill ut på havet ;(( och möta Solens frid i havsvilande tid

uppdat-

Jo hon är speciell min vän.. så speciell.. på ett sånt sätt som är speciellt.. hon har och bär där inom sig i djupet i sig själv denna styrka.. denna enorma styrka och empati.. lite från båda dom delarna har tittat fram.. men jag vet att det kommer att skina och blomstra omkring min vän sinom tid.. när hon vågar plocka upp sin styrka fullt ut och sin empati.. det är det som gör henne så speciell.. hon är så oerhört värdefull.. såå oerhört värdefull!!

hon gör en sån fantastisk resa.. ett sånt fantastiskt jobb med sig själv och är så smart så det kan jag säga, jag saknar ord.. jo.. hon är speciell på så vis.. hon har nåt.. hon har den där glimten i ögat.. hon har den där villkorslösa kärleken.. hon har det där bara vara.. jo det har hon.. hoppas innerligt att hon fortsätter sitt spår nu och barnen och hon får ett fint och gott liv nu framåt.. för.. det är dom alla fem värda.. alla fyra barnen och hon själv.. för så många år hon försökt komma från sitt förhållande utan att lyckas.. äntligen säger jag så lyckas hon.. det är så jag blir rörd för hennes egna förmåga också.. för den är så stark så stark!!

Ingen kan krossa hennes inre juvel.. elr diamant som hon själv kallar den för.. jag kallar den för hennes inre egna juvel.. alltså.. jag är så glad.. jag är så innerligt glad för jag träffat på henne.. hon som blev min själa vän.. ja hon är speciell.. en vän som är en evig vänskap.. jag har aldrig känt sån enorm villkorslös kärlek någonsin.. nej.. precis.. aldrig någonsin.. jag har aldrig kunnat bara vara så här så som med min själa vän.. jag har aldrig kunnat vara så här relativt avslappnad.. busig.. tokig.. ja allt.. jag har aldrig heller skrattat så mkt som jag gjort/gör med henne och barnen.. det känns bara så gott i själen att jag har kunnat med min erfarenhet vända mitt negativa jag själv varit med om- till ngt positivt och kunnat hjälpa och stötta min själa vän så hon äntligen tar kliven ut och skriver på nya oskrivna blad.. ja.. jag kan inte riktigt beskriva min glädje.. kan inte.. det är enormt.. i förra veckan ville hon sluta leva.. hon var så nere i botten.. kommer hem till mig och familjen.. efter några dagar står hon där uppe på platån och fixar donar och grejjar.. plus lite i fredags med iof.. men hon fixar vidare.. det är så starkt.. jag beundrar hennes styrka.. det är enormt.. den styrka hon har.. ojj.. går inte beskriva med ord.. För DET beundrar jag henne och det är det som gör henne så speciell.. en äkta vän i evighet!!

Det blev en tomhet.. en stor tomhet när hon reste åter hemåt igår.. viktigt ändå att göra det.. med tanke på barnen och allt mkt annat med som ska fixas till ordentligt nu.. men ändå.. det rycktes bort en solstråle.. men den kmr iof tillbaka snart.. om än en minut ifrån.. så.. här nära ändå..

Vem ska jag kasta kuddar på nu? Vem ska jag prata med? Vem ska jag krypa upp i famnen hos? Vem ska torka dom där/här tysta tårarna? Vem ska jag tjoooooa till när det är samtal i telefon med kassan tex? =)

Nej.. dagen är inte densamma som den var när du var här och var galen glad ledsen tårig själslig kramig..kramigt tröstande.. nä dagen är inte som när du var här..

Asch jag är ledsen inombords.. bara för att.. jag är chockad över min egna förmåga att ha kunnat göra så mkt för en individ.. och barnen.. det känns så stort.. så enormt stort.. är det så att jag smälter nu.. kanske.. jag vet inte.. känns så skönt att dom är snart på väg att börja sitt nya liv.. men ändå.. det finns en saknad.. den är stark den är Stark.. ja man kan faktiskt sakna sina vänner.. synnerhet då det handlar om äkta vänner.. så du min älskade själavän du har satt spår i min själ i mitt hjärta.. på ett positivt sätt.. du har gett mig massor genom att du själv vågar gå in och förändra ditt livs leverne.. det är just det du ger mig i massor.. genom att du själv förändrar.. genom att du själv tror på det du gör.. det ger mig glädje.. glädjerus.. fast.. idag är dagen jag är bara ledsen och känner ett stort tomrum.. jättekonstigt.. men jag försöker andas och bara vara läget.. det är svårt.. det är ledsna tårar som rinner på min kudde.. ingen som tar emot dom.. nej, du är så speciell.. för du ger och tar och är dig själv, en vän att alltid lita på..

Tack för Du är Du!!!

Jag vill inget hellre än att bara kasta mig ut.. ut på havet.. jag saknar havet ngt så oerhört starkt.. jag vill ut på havet vila blick hjärta själ där ute.. jag vill friden nå.. jag vill friden andas in.. jag känner det så starkt.. så starkt.. jag vill dansa på vågorna.. jag kan säkert gå på vatten–

nu faller jag ihop som en.. en.. en.. en.. en.. liten tår.. liten tår..
liiiiten tår..

just nu.. stannar jag bara upp.. inväntar.. och bara är och försöker samla samman ett pussel.. med alla bitar åt alla håll o kanter.. har hänt ngt så otroligt mkt på så kort tid.. på många sätt med olika mänskor.. så.. jag samlar ihop allt nu och mer idag, ikväll skriver jag förmodligen inte.. kommer åter i bloggen i morron lr då jag samlat klart.. och jag hoppas tåget inte stannar upp!

Hej världen och Kram min vän

Varför står två mänskor i vägskäl åt olika håll och försöker tro sig veta att si så där blir bäst.. elr bäst lr bra.. lr hur man nu ska vrida vända på allt.. vem i Helvete tänker eg på barnen i denna situation? Vem tänker på den tysta lilla flickan? Vem förstår egentligen hur dåligt hon mår? Barn ska vara barn.. barn ska få leka vara bara barnet.. inget annat än det.. barn påverkas av vuxnas liv och leverne.. att leva i ständigt kaos.. gör också att barnen mår superdåligt till sist.. Nu står änglar framför dörren.. men vägen är på väg att brytas av.. i tusen bitar.. för inget agerande utan blandas omkring med massa tveksamheter.. helvete om denna lilla flickan gör ngt.. ngt sånt som jag aldrig skulle förlåta mig själv för.. jo.. jag ser det så allvarligt.. nu tänker jag ta nästa step.. endera är jag stenbenhård lr så tiger jag för alltid!!!!!!!!

Hur i helvete har denna familj lyckats hålla masken? Hur i helvete har familjen lyckats spegla att dom skulle vara en sån bra familj? Hur?? Hur?? Hur har dom lyckats hålla alla sina problem för sig själva?? Hur har dom lyckats visa en sida utåt sett som varit så bra.. men som i själva verket varit Sååååå kaotisk innanför dom där väggarna?!?!??! HUR!??!

För mig totalt oförståeligt!!!

Nu står jag här med armarna i kors och inget förstår.. jag tappade just nåt och blev/blir så förbannad.. så jag vet inte vad jag gör.. en familj i ett kaos.. herregud.. INTE undra på att barnen Mår som dom gör!!!.. av/i ett kärlekslöst förhållande.. så bildas ångest och problem som ger barnen också dåligt mående.. som också gör att dom faller i små bitar.. det blir dom här små tysta barnen elr så dom här små utåtagerande barnen.. dom som går omkring i en bubbla och inget säger.. dom stänger in inom sig själva.. dom lever i en overklighetsvärld utan dess like.. detta är INTE rätt… dom gör INTE rätt.. men det är inte mitt ansvar.. det är deras egna ansvar.. men nu ÄR det så att jag är så god vän med min själavän.. ja.. det är min själavän.. som jag verkligen bryr mig om.. så till den grad att jag skulle kunna åka upp och hämta ner ALLA barnen och låta dom påbörja ett NYTT friskt liv.. dom här barnen.. det kmr gå åt helvete.. dom har blivit präglade av föräldrarna. . av sin omgivning!.. bara en sån sak att INTE skolan har reagerat.. att inte dagis har reagerat.. vrf i helvete inte då!? NEJ för dom är INTE så kompetenta att DOM inte kan ens säga lr uttala sitt jvla namn!!

SE OCH VAKNA HÖR BARNEN! Nu tar jag nästa STEG för jag tänker inte stå här och BARA titta på!!.. detta är inte rätt.. inte rätt mot barnen.. att för dom vila i ett jvla kaos.. dom vilar inte.. det springer massa smådjvlar i deras små kroppar.. dom ter sig på så många olika sätt.. detta beror på dom har stängt in sitt egna kaos.. nä hon säger inget.. nä hon pratar inget.. men FÖR HELVETE vakna UPP!!!.. klä av alla murar och väggar som ligger omkring er föräldrar för helvete och Gör nåt vettigt!!

Att byta skola för barnen innebär att nästa skola har öppna ögon, en förståelse som dessa underbara fyra barn aldrig ngnsin har stött på.. barnen utan kärlek, utan villkorslös kärlek.. vart finns kärleken till barnen i just denna familj?? Var?? Var?? Var??
vad handlar det hela om eg?

Att lägga in ett backläge.. att skita i allt för andra säger nä gör inte så.. nä gör inte så.. det blir så jobbigt för barnen.. jag säger bara FUCK OFF!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Bara för det är INGEN INGEN INGEN INGEN där ngnsin som har SETT HÖRT barnen, ALDRIG ngnsin sett lr hört barnen!!!

VAKNA upp i denna verklighet som FINNS!!

Backa så backar även jag!.. jag skiter fullständigt vad andra säger.. jag vet själv hur jag hade det.. min RÄDDNING blev att flytta på mig.. så som barn SOM vuxen!!.. se lyssna.. NU är jag hjälplös så till den grad att jag inte vet vad jag ska säga.. jag har massor att säga.. men det är inte lätt att samtala och inget svar få.. jag kan inte luta mig tillbaka och känna.. YES jag räddade fyra små liv.. jag räddade en mamma.. NEJ.. jag kommer aldrig kunna göra det.. aldrig!!… var INTE rädd för förändringarna.. var inte det.. det slår så hårt tillbaka.. jag skiter fullständigt vad andra säger.. jag bryr mig inte.. jag har back up.. och då handlar det om back up från myndigheter.. så.. AGERA nu.. elr så AGERAR jag.. inget hot.. inget hot.. ta det som hot visst.. men det är INTE ett tomt hot.. det är ett äkta.. äkta vara !!

Nu skiter jag i detta så länge.. några minuter.. var öppen så finns massor med hjälp..jag tappar själv taget.. eg utan att veta varför!

(jag gjorde det jag kunde.. när jag inte kunde nå fram riktigt i förståelse o agerande tappade jag för mkt.. ja en del är vackra när dom dör.. precis som jag.. JAG ser hör förstår.. med min back up.. men jag är hjälplös.. jag har sagt och gjort så mkt men ändå inte tillräckligt.. rädd.. livrädd detta går åt helvete.. hoppas ngn annan får upp ögonen!!! jag är nog vacker när jag dör!)

jo man kan sakna mänskor.. mänskor som betyder ngt.. o med det menar jag mänskor som verkligen är äkta och är ger och ta mänskor är mänskor som är saknade hos mig.. för jag bryr mig, kanske för mkt det är så enkelt egentligen.. vrf göra det så svårt?(men det är eg oväsentligt i nuläget)
att inte själv förstå vrf ngn annan saknar en sj.. det har väldigt mkt med att göra att man själv inte värderar sig så mkt som andra värderar en själv.. där har vi det.. om jag tex inte värderar mig själv lr älskar mig själv så värderar lr älskar jag hlr inte andra!!!! precis!!

gomorron världen.. en bloggens blogg tror jag ska ta och vila denna en stund lr två.. för h ur länge vet jag inte.. är det nödvändigt att skriva här? har jag skrivit för mkt? har jag skrivit oförståeligt? är det ngt som gått fram som inte är rätt? är det ngt som gått fram som är fel?
frågorna är många och jag ramlar ner i ett fack av hjälplöshet och ser mig själv som en skugga som drar väg över molnen och har ingen aning om när solen tittar fram igen

just sliter det ont.. bara för jag bryr mig så mkt om mina medmänniskor.. för jag själv sitter med nycklar.. som jag delvis har lämnat ut delvis har kvar.. men jag är inte den som ska göra valen jag är inte den som ska göra denna resa.. det är inte jag.. jag har gjort min resa allra redan.. kunde jag byta skulle jag.. för denna är smärtsam så in i den grad att jag kan inte sätta ord på den.. att resa och växa det är inte det lättaste för allt påverkas.. psyket, fysiken, aaaaaaaaaaaaallt

nej, nu lite jävlar anamma så kaoset får försvinna för gott.. för NI är ALLA värdefulla.. så.. jag är  hjälplös i ordens tomhet för tillfället.. jag känner mig som ett frågetecken och undrar vad händer härnäst… hmm

hade detta varit jag hade jag gjort annorlunda!.. men det är jag.. som har gått vägen redan. . . .

får kramper i hjärtat.. meen jag vet vad det beror på iof.. jag vet jag har gjort det allra bästa.. Nästan.. jag kan ännu mer.. men.. .. .. .. .. jag har tappat orden och gick precis och rökte!.. måste släppa kramperna i hjärtat.. det är snarlikt ångestkramper.. fast hjärtat asch eg jag skiter i vilket!

plötsligt känner jag.. att jag Inte lever.. ;(.. av ngn anledning lever jag inte.. inte nu.. inte precis nu.. av ngn anledning.. är det för jag är sååå rädd om mina medmänskor.. min vän.. jo det är nog så.. jag är rädd om medmänskor och barn.. jag värderar så in i den grad.. att.. det känns i min märg.. inte  själamärg.. utan benmärg.. jag vill ta ett djupt andetag OCH känna.. detta stämmer.. detta blir ett Nytt Liv Leverne.. och Nytt äkta vackert livsglatt Sprudlande värderande Fritt- Frihetsliv.. för dom alla fem.. ja alla fem.. dom fem.. jag är så rädd om dom.. jag är så .. så där riktigt djupt rädd nu.. för nu vänder min själavän åter i morron..ett självklart måste.. självklart måste.. men.. kommer tåget rulla i rätt riktning nu.. när hon vänder hem.. kommer hon klara av att behålla alla nycklar.. behålla alla värderingar.. behålla sitt egna värde.. för sig själv.. för sina barn.. är detta en saga som tar slut?! en saga jag önskar vore sann.. förstår jag inte att det är så.. jo.. snart kommer dom.. allihop.. det blir isf en wow ton i min själ och många rörda tårar.. om det nu blir så som pratats om.. men.. är det sant lr en saga.. vrf känns det som en saga i sin enkelhet ändå svårhet?! varför!?

ingen separationsångest, nej inte så.. nej nej.. däremot en enorm rädsla.. den bor i mig nu.. den är tung.. tuff.. den är smärtsam.. jag är livrädd för detta ska gå i backläge.. det går inte.. neej det går inte för barnens skull inte helr för min själaväns skull.. neej.. dom har sånt oerhört värde.. vakna.. agera Nu.. verkligen agera nu.. backa inte vad du än gör.. då faller tornet som ett korthus.. rakt i mark och kommer aldrig mer upp igen..

ledsen gråter jag mina egna tårar inom mig själv.. starkare denna gång än förra gång.. hela mitt hjärta och min själ vilar i denna familjs liv.. deras kaos.. jag vet.. nycklar har jag till dom alla.. men.. jag kan inte göra så mkt när dom inte i helhet finns här på plats.. det är så svårt.. att just göra nåt. .jag kan inte.. det är för stort avstånd.. blir för stort avstånd nu.. hur länge vet jag inte;( jag är så rädd allt ska falla.. falla som ett korthus.. jag har burit själens korthus i mig själv .. själv. . förr.. det har rasat så många ggr.. det ska inte hända min vän.. inte hända hennes barn..

detta blir en process som heter duga.. men använd mig.. jag kan vägarna.. använd stora bebistösen.. som också kan vägarna.. som kan leda framåt.. som kan förstå.. ge nycklar på sitt sätt.. solklart gråter jag så nu slutar jag skriva nuu..

gråter själv.. i tystnad.. hjärtat gör ont.. det svider helvete.. jag vill inte detta.. verkligen vill inte detta.. jag finns här dygnet runt.. men.. tåget rullar? fel? elr? rätt? jag vet inte..

gråter.. tyst..

något hände orden försvann.. meningarna trillade ur sitt fokus.. var det ord elr meningar jag sa som bara blev som en sköldpadda.. huvudet innanför skalet poff pang tjong hej hå då borta?!?!

kanske dröm kanske illusion.. kanske trasig bro misslyckad.. kanske hel bro ljus och levande äkta med snövallar omkring lr trasigheten med skam och kollisioner av alla de olika slag.. vad innerbär broarna.. egentligen..lägger ut en bro här.. en livsts bro.. en livets bro med stjärnor som vägledare..vila blicken högt upp mot stjärnavalvet.. inse livets faktum och ta modet i ditt hjärta.. ända in i hjärtats själ.. det där djupets själ.. finns.. lever.. existerar.. vad är det jag tror på? verkligheten? illusionerna? drömmarna? drömmarna där nycklarna varit så enkla.. så enkelt själsliga.. själsliga så förändradets broar vilar precis framför fötterna.. drömmarna är att få friden i mina porer.. i mina ådror.. friden i havets vågor.. men först.. en frid för en och flera jag bara känner sån enorm empati för.. ja.. helt underbara mänskor.. dom jag älskar villkorslöst.. ge inte upp.. känn rädslan men Våga!

egentligen behöver jag inte tro på nåt.. egentligen inte.. för.. jag lämnar spår med nycklar.. sen gäller det att sätta dom i rätt nyckelhål.. och vrida om så det klickar och nyckeln sen sitter fast och vägen inte avbryts.. för egna skull´s skull så… våga nu..
jag tror en rädsla så stor vilar omkring.. både att förändra och att skriva.. men skrivandet är en läkande väg.. en väg som ger kraft och mod.. om man som individ verkligen sätter sig ner och tar in.. super in och absolut Inte slutar sätta ord på pränt.. för.. det är ett verktyg!

orden är kraften i min röst.. ljudet är sången i min själ.. symbolen är mina stjärnor på himlens valv..— leva i illusion går inte.. inte hur mkt och länge som helst, om man nu inte väljer att agera.. att lyssna och lära.. lyssna till hjärta och själ.. våga förändra till det bättre.. inte bara leva i den där drömmens sfär.. inte bara leva i den där illusionen.. den är målande vacker.. stark.. äkta.. sann.. ja den kallas för frihetens tempel.. templet där sagorna är sagorna i en äkta verklighet med porer av ljus och äkthet på plan som är villkorslösa så till den grad att dom är djupt befästa i själarnas innersta djup.. spelar ingen roll vad bakåt tiden har berättat.. elr vad en smula bakåt tid har berättat.. livet här nu lev livet låt leva.. sluta överlev livet hela tiden.. om modet brister. gå in i djupet i hjärtat.. gå in i djupet i själen..
andas stilla lugnt.. ta djupa andetag.. slut ögonen.. andas bara vara.. för en stund elr två.. elr rent av en halvtimmes minut.. inuti finns modet så starkt så djupt.. plocka upp det till ytan.. våga.. våga förändra för din egna skull.. jag vet.. människor är fega troll.. troll som inte kastar sig ut.. som inte vågar bryta sociala mönster och arv.. med tår i ögat och mina ögon två och tredje ögat känner jag ett läge jag inte kan bemästra och tänker kommer inte så heller att göra.. själen pratar med mig.. det är en underbar feeling.. den bevarar jag väl.. djupt här inuti mig själv..
jag lever inte i en illusion.. jag lever i livet här och nu.. jag tar modet till mig och kastar mig ut på havets vågor.. lyssnar till musikens dunkande.. kastar mig omkring på golvet kanske i en vals elr foxtrot så där enkelt alldagligt utan feeling.. hemma innanför och under mitt egna tak.. andas jag min luft jag älskar.. precis som jag älskar min själavän för den mänska hon är.. en helt underbar vän så som hon är och som jag är obeskrivligt stolt över ända in i djupet i min själ.. i mitt hjärta finns en vänskapskärlek jag vårdar ömt.. i själen meningar och ord som följer henne på vägen framåt till eget skapande av nya väggar.. harmoni.. lugn.. och ett inre lugn som sinom tid med kommer.. jag har inga osynliga broar i mig själv.. egentligen inte..inga osynliga broar..
jag har vandrat många mil vägen bort.. vägen in.. vägen utanför mig själv har varit labyrintsbråkande tråkig och tungt jobbig och sårig svekfull.. men yes.. jag tog modet till mig och kastade mig ut.. det jag fann.. var.. ett rent tak med nya underbar väggar och en enorm glädje.. som kommer och går men som också kan slås ner av saker och ting jag ännu inte lärt mig att hantera så bra.. jag vet.. jag lever inte i en illusion.. jag lever inte i en drömvärld.. jag lever här och nu och krossar vindarna som är tromber som äter upp min själ och maler sönder till småsmulor.. öppet är det nu.. en stund elr två stunders treenighet till.. sen.. somnar jag där havets vila skänker mig frid.. den frid jag innerligt längtar efter..

jag kanske väntar en stund.. elr sju sekunder till.. just för.. jag vill se.. jag vill bemöta min älskade själavän.. själavän där i växten.. jag vill se höra och vara med på resans väg.. och jag vill med ögon blå se hur livet verkligen förändras.. om än i sakta mak, vilket är viktigt med.. förändras och lyckliga toner kan spegla sig inuti ögonen då jag möter dess blick.. shit bacon snart är vi grannar.. tror jag på det lr är det en illusion? är det en dröm?
är det en sagas dröm som bara ploppar runt i mig själv bara för jag ska andas en stund till elr sju stunder kanske det.. jag önskar inget hellre än att min själavän och alla barnen får det allra bästa.. oavsett hur det sett ut och varit så är inget egentligen för tungt för mig.. för just detta har jag gått genom och genomlevt så många år.. när jag tiden liten var och växte upp till den vuxna.. jo.. jag har haft svårigheterna som speglas i min själavän..

jag har haft svårigheterna som speglas i barnen.. o jo.. jag har säcken med mig.. i den vilar massor med stjärnor.. jag önskar kunna ge dom till min själavän. just för.. kraften vilar där inuti.. jag väntar en stund till..

i mig lever en symbol.. en symbol som inte handlar om kärlek.. inte om relationer.. inte om närhet.. o jo.. närhet att våga kramas.. o jo.. jag har lyckats.. så ett noll till mig lr hur?
.. närhet.. o jo det med.. villkorslös närhet.. oj.. det var den allra bästa äktaste av närhet jag Någonsin varit med om!!.. att bara vara.. bara vara i ett läge.. omhållen.. nära.. villkorslöst.. går inte beskriva med ord.. men nu vet jag.. villkorslös närhet.. jaa villkorslös närhet.. den där närheten där armarna famnade om.. utan att hålla fast.. utan att göra mig illa.. utan att svika mig.. wow.. jag fixade det.. varför!? Jo för jag kände mig trygg.. trygg i villkorslöshetens vänskapslyster.. jo.. jag kände mig trygg.. tänk.. bara vara.. bara vara läget.. den närheten.. ja.. det är närhet.. precis det är närhet.. kurandes ihop.. villkorslöst.. bara varandet.. lycka? illusion?
kanske det.. inte illusion utan verklighet.. lycka.. ja bara för närheten svek mig inte. jo det är lycka.. så dagens lycka för mig Är just att jag vågat så enormt mkt mer än jag någonsin vågat i mitt liv.. ett stråk av lycka drar sig sakta genom min själ.. inuti min själ.. min själavän ger mig nycklar.. precis som jag ger henne nycklar.. jag är glad.. jo jag är så glad för jag känner denna enorma villkorslöshet.. ingen som sviker.. ingen som sårar.. vare sig mitt hjärta lr min själ.. hon är min vän.. min vän på resande själslighetens resa.. oavsett vad som finns i ryggsäcken är inget för svårt att bemästra egentligen.. jag vet det nu.. efter dom här dagarna som varit nu.. så hoppas jag bara av hela min själs djup.. att tåget ska fortsätta rulla.. utan stopp på vägen..

själen är ledsen.. jag har inte funnit svaret ännu.. jag kommer göra det.. sen.. en annan sekund..

känslan av tom i själen jag bär just precis i skrivandet stund.. beror nog på jag lagt in så mkt i dessa meningar.. som ändå kanske betyder nåt.. som ändå kanske gör att nåt verkligen förändras. vad vet jag.. just nu vet jag inget..

utgick till snölandet utanför fönstret.. stäng inte luckan till själen.. plötsligt har jag Error Connection med själen… ……..

……………

det blev Tomt.. varför har jag inget svar på

havet är och blir min vilas frid……………………………………………………

…………………………………………………

Havet är det … havet Mitt livs sista Punkt! MIN sista punkt… Snart.. Min Punkt..

min punkt
tår i ögonvrå i tystnad
bär jag tår och djupet i mig själv
min punkt
är mitt Hav.. min sista punkt trots allt

Havet är min Punkt sista i mitt l

mitt i natten skriva bloggen denna tid på punkten mitt i natten.. mjo.. känns som det behövs.. dagen har varit lång.. mjo jag tkr det fast denna dagen har gått bra.. känns som det går åt rätt håll.. känns som det blir bra.. bättre än bäst.. inte för mig utan för min vän.. som kom i onsdags.. mådde så extremt dåligt.. sen nu dessa dagar.. det har blivit lättare.. måendet är bättre.. inte så extremt dåligt.. ja.. rent enkelt det känns själv även i mig att min vän mår betydligt mkt bättre än onsdagens em.. det har hänt så otroligt mkt på så kort tid.. det har .. hm.. jag fastnar med orden.. hela tiden.. får inget vidare värst bra grepp om vad jag eg ska skriva om.. känns som hon är på vägen där ljuset besitter hennes axlar.. där stjärnorna klär hennes hinna i ögonen.. när jag ser i hennes ögon så ser jag stjärnor som bilar sig levande mönster.. mönster som talar att livet är på gång.. att hon med bestämdhet hittat hem i sitt liv..att hon formar nu sitt liv så som hon verkligen vill ha det.. jag hoppas innerligen att detta tåget inte ska stanna upp.. att det ska rulla på i rätt riktning nu.. jag bär en rädsla.. o jo det gör jag helt klart.. med tanke på att jag märkt/sett förändring med henne nu dom här dagarna.. inte bara jag.. även barnen.. och jag säger bara detta är en fantastisk resa hon gör.. den är tung.. men WOW vilket jobb hon gör.. hon är så oerhört Vaken och Med.. alltså rent enkelt medveten så ända in i djupet i sin egna själ.. hon vet hon tänker hon funderar hon bär alla svaren själv i sitt inre.. hon fiskar upp dom ett efter ett.. men FAST detta finns inom henne så känner jag en osäkerhet.. vet inte vrf men jag känner ngn slags osäkerhet.. inte vet jag vrf.. den lever här i mitt inre.. den är svår att sudda bort så är det ngn som har detta suddet så ta och hjälp mig sudda bort detta med min osäkerhet.. jag tänker inte bara på min vän jag tänker även på alla fyra barnen som lever och har detta kaos.. jag hoppas och vet ju med sannerligenhet att det kommer inte existera ett kaos när dom har kommit till det nya livet.. nya oskrivna blad.. i sina timmar ska det fyllas glädje.. lycka.. oskrivna blad att fylla med lek, bus ja allt vad livet har att erbjuda…fn.. nej.. nej.nej..nej–nej.. backa för Faaen inte nu.. ber från min själs Djup.. mitt allra innersta att Inte backa av tåget.. hoppa inte av vägen.. jag kan bara råda………………

i djupaste rummet kan jag finna så mkt som betyder så mkt för mig.. i mitt innersta djup kan jag finna denna kärlek till mig själv.. jag kan forma kärleken till en vacker vänskapsblomma.. som jag kan ge bort.. jag kan inte sjunga en sång men jag kan fylla den med evig vänskapslyster.. för.. det finns absolut ingen bättre vän än denna vän.. det är så sagolikt.. det är så vackert.. det är så.. så där det inte går att beskriva med ord.. orden.. orden som talar om och berättar för mig.. tvillingsjälar låter mer och mer som ett pricken över I:et uttryck.. fast.. själavän känns bättre ändå..

hoppar runt som vet inte vad i denna bloggen i nattens timmar.. hm.. detta måste vara en dröm.. snart spricker bubblan.. jo o jo det är nog bara en dröm.. en enkel dröm som får sig ett slut.. ett slut någonstans i tidens rum där ingen kan komma in elr ut.. så mkt glädje.. som att VARA berusad.. som att BLI berusad.. av så mkt glädje.. skratt så tårar blir skratt tårar.. spontaniteten är enorm..som… som så mkt glädje i kaoset är ju helt otroligt fantastiskt.. det är så.. så där riktigt fantastiskt.. det bara känns så… asch.. som en värsta fylla- fast fylla med glädje i ngt krus som.. tappar orden..

hjärnan är mör.. så där mossigt mör.. så känns som värsta bomull i huvudet.. rent som bomull i huvudet.. inga tankar kommer in inga tankar kommer ut.. har jag kört fast.. har jag ingen hjärna kvar?!

tänk om livet vore så här tokigt galet knäppt hela tiden som det varit som tex idag/igår lördag.. stort sett hela dagen..så skulle jag älska livet så oerhört mkt mer.. men nu är det inte så.. men det är en annan historia.. orden finner jag inte som jag eg borde göra.. orden stannar upp på vägen. .orden blir ord i en låda.. elr i en ask.. som inte kommer sig riktigt ut.. många tillbaka blickar har jag gjort.. på xtremt kort tid..det är otroligt eg.. jag saknar orden.. vart tog dom vägen eg?! försvann dom bara så där!? lr finns dom här inuti.. så där inuti på djupet men jag inte kan hitta rätt tråd att dra tag i.. det är ngt som händer.. ngt jag inte kan få ngt riktigt grepp om egentligen.. ett vet jag.. det är att jag LÄNGTAR ut på havet.. mm jo det gör jag verkligen.. stark längtan till havet.. jag vill dit.. jag vill ut dit.. ett oskrivet blad ute på havet. . . nej.. orden finns inte just nu.. är det så att människor kommer och går?!

.. snabb blick bakåt så oj vad mkt mänskor eg jag har träffat på kort tid med.. oj vad jag har gått över min egna förmåga att prata med mänskor.. visserligen har jag kunnat prata relativt bra me mänskor i tfn innan med.. men just myndighet på så här vis och dessutom inte för mig själv.. att jag kör över dom med råge.. alltså.. ja det känns fint.. möta mänskor på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.. irl mänskor.. det är ju en del av och i livet..

break

Havet är min del av livet- i mitt livets mitt i mig själv Havet är mitt i min pol–

det bara sköljde över mig en tomhet samtidigt en pool med tårar som bubblar i mitt inre.. o jo det bubblar som bubbels inuti mig djupt här nu..livet känns som små gruskorn.. olika färger på olika sidor av varje korn.. alla olika sidor bär nåt med sig.. så där riktigt djupt inuti insidan.. där i djupet.. i mina ådror drog sig en osäkerhet nae inte osäkerhet en rädsla.. jo en rädsla.. av ngt slag jag inte riktigt kan fästa fingret på.. hmm.. är jag för trött för att skriva?! vet inte!!

ett vet jag och det är när min självavän kommit in i det nya oskrivna bladets liv.. och kommit ordentligt på fötter så kommer jag skrota denna bloggen.. för denna bloggen är Speciell.. jo den är speciell.. ödets livsresebloggensliv.. nåt i den stilen.. en del lägger jag över i en än så länge “top secret” book.. skulle kunna tro/tänka mig det blir kring senare under sensommaren.. under höstens tid.. en del av bloggens växande resa- min själaväns resa- och en del poesi såklart.. omkastat blandat i ett enda hav av massa vågor.. tänker.. Det blir bra.. eftersom min vän har tagit/funnit många nycklar här i “bloggens sfär” så.. tror jag Också att många andra i liknande situation Också kan ta del av just dom här nycklarna..

nu är ögonen trötta.. men inte jag själv.. känns iaf gott i själen att jag kunnat stötta henne.. och det känns tryggt att hon tagit sig från det djupet där livslusten vart borta.. och funnit den trots allt.. verkligheten smäller hårt ibland och nu är och sker förändringarnas tempel.. ingen är gladare egentligen än jag.. just för.. Hade jag inte tagit emot min vän i onsdags.. så hade jag aldrig fått träffa henne igen.. hon mådde Då så dåligt att livet stod på sin kant.. ;( men inte nu längre.. Tack för den du är Och för du har kommit in i våra liv.. Du är den bästa vän man kan ha på denna jord.. Du är fantastisk i din resa du förgyller också tillvaron för så många fler..hoppas innerligt allt ska gå klaff nu och livet ni kan påbörja på egen hand och förgylla livet med glädje lycka och inte massa kaos.. som så många år innan.. jag saknar ord.. att fästa ner..

havet.. jo.. jag ska ut på havet.. bara äldstas bebis har ploppat ut och sagt Hej världen här kommer jag.. Jo.. så blir det.. hmmmm jag kommer verkligen sakna min vän när hon åker tillbaka till gammeltiden.. fast .. jag hoppas såklart.. att snart är dom allesammans här igen.. under sitt nya tak.. för att börja Leva livet och inte bara Överleva!!

En gång i min Själ.. alltid I min Själ!— -en trött sliten och mör bloggens bloggare med ett paket av funderingar men dom tar jag en annan dag

glöm inte att Du är värdefull och Du är den Viktigaste i Ditt liv!

att läsa en bloggen.. jo jag kallar det för bloggen.. för den bloggen är ngt speciellt.. ngt riktigt speciellt..

resan som trätt in i livet nu sätter sina spår av att vara nervös.. få ångest.. panik.. ja hela köret och ibland massa tårar.. ena dagen står man så rätt upp nästa så är det som att hela jorden faller i små bitar.. nästa dag är det solsken och tokerier och skrattens ljuva stämma.. MEN.. i sånt här läge.. acceptera situationen så som den ser ut och är just nu.. inget annat går att göra.. acceptera hur man mår.. ta en stund i taget elr en timme elr rent av en dag.. nej, ngt annat går inte!!

för att kunna bli stark krävs det så mkt av en själv egentligen.. att rensa upp så mkt som möjligt.. det är inte lätt men jag vet att det går.. det som bör komma till nu är en balans.. att kunna hantera paniken.. det är svårt men återigen jag vet att det går.. ta djup andetag. tänk på framtiden.. livet framför fötterna.. återigen svårt men.. jag vet.. det går.. fånga dom är solstrålarna som har kommit in i livet.. fånga det här positiva.. mitt i kaoset behövs det positiva.. lämna tankarna bortom dig själv.. låt alla tankar få vila..

att känna ånger inför att resa åter till hemmet är inget konstigt.. eftersom en enorm rädsla lever och bor i dig du min själavän.. den rädsla du känner är just den rädslan att falla så där i små små små bitar så det blir bara partiklar kvar.. rädslan att möta upp i diskussioner som leder till konflikter.. från att vara i ett kaos.. åka bort i några dagar till ett lugn.. sen kommer paniken av att man måste resa åter igen för att sätta den där punkten.. rädslan kommer rädslan går.. allt blir till ett haveri nästan..

får jag säga min mening tror jag du min vän inte är redo att lämna lugnet för att sätta den där punkten.. jag vet du är så konflikträdd.. så oerhört rädd.. jag förstår klumpen i magen..

en fråga jag ställde mig själv.. vem krossar den finslipade diamanten?

att känna den ångest som lever och bor.. bor där i inre.. den är hanterbar.. den går att förvalta på ett bra sätt. ta lite i taget.. inte tänka så mkt på allt som händer sker rör sig.. det blir såna enorma kollisioner.. det blir sånt snurr.. tankarna behöver även dom vila.. precis tankarna behöver vila för att smälta in.. ta in.. använd nycklarna som delats ut.. jag vet.. dom används precis så som man bör använda dom.. det säger jag igen.. jag är stolt så till den grad att jag inte kan fästa ord på min stolthet..

först komma i balans.. sen sätta den där punkten.. för att börja om ett nytt oskrivet blad i livet.. ingen kan krossa den finaste oslipade diamant.. den vilar där i det inre.. ända tills lugnet kommer och punkten är satt.. och livet äntligen kan börja forma sig precis så som just Du vill ha det!

tänker mkt på ånger.. ångesten.. att återvända för att så viktigt sätta den där punkten.. det är viktigt just i detta sammanhang att styrkan finns där.. så det inte finns en endaste öppning för ngn att krossa den väg som just Du själv har valt ut nu.. behåll vissa dörrar öppna.. vissa måste stängas, inte måste.. men bör stängas.. så inte ångesten tar överhand för starkt..

ta hand om den “bad feeling” och sätt fingret på.. sen djupa andetag och bara var.. samla krafter.. ännu mer krafter.. för ett kan jag säga som står just nu mitt i detta.. krafterna kommer behövas!

det som är.. är en livsresa som är i förändring.. res med och möt livet med öppna armar!

(eftersom skriver vid två olika datorer.. så är detta säkert inlägg repeterat.. fast det skadar ju ikke =)   )

alla sover.. hm så där en sju st.. just nu.. hjärnan känns rätt mör.. fast på ett bra sätt ändå.. det som har hänt sen en kortare tid tillbaka.. jag blickar bara tillbaka några få veckor.. det som har hänt under denna period är ngt otroligt mkt.. fastnar på möten med mänskor… alla möten har en mening.. så sant som det är sagt.. det är så även med min vän.. som jag är så oerhört stolt över så jag inte kan hitta alla orden att fästa ner till hur stolt jag är.. aldrig har jag stött på en medmänniska med sån “go” i sig.. med sån äkthet och ärlighet och öppenhet.. det tog mig själv så många år att hitta ut genom kaos och förtvivlan och allt det jag hade med mig.. fjorton år att fixa ordning så jag kunde komma hit där jag står idag.. men min själavän hon fixar detta på så kort tid.. detta är bara iof bara början men ändå.. så här bra och fort gick det aldrig för mig.. hmm.. visst hade jag vänner.. kompisar.. men.. det går inte samanfatta på nåt sätt.. jag är glad jag kan finnas här för min vän i den mån jag kan.. och ordnar fram just dom nycklar hon behöver.. även för barnens skull.. känns spännande med mänskor som verkligen vill förändra.. speciellt med just denna medmänniska..eftersom hon verkligen tar till sig.. eftersom jag gjort hennes resa så känns det inte så svårt att stötta.. visst påverkas även jag av hennes situation.. kaoset.. men inte lika starkt som jag trodde jag skulle göra.. livet är ett pussel.. möten med mänskor ger livet olika pusselbitar.. såna behöver vi.. hon växer.. jag växer och så snart barnaskaran är även med henne på plats och redo börja sitt nya liv.. så kommer även de att växa.. det känns gott i hjärta och själ.. att livet kan formas till det bästa trots ett tidigare kaos..jag hoppas verkligen det ska fungera för henne att vara hemma men jag är rädd för att det inte kommer fungera, jag är rädd för att hon ska må så här extremt dåligt när hon reser åter igen för en liten tid.. men jag finns här hela tiden.. även det stöd som kommer under nästa vecka med.. dom finns där.. jag vet det med för jag har själv varit hos dom och fått stöttning.. för många många år sen..

tänk va livet är konstigt egentligen.. hur det ter sig.. hur det är egentligen ganska lätt att forma livet.. att ta livet av sig är ingen lösning.. vi är faktiskt skyldiga barnen vi har att fortsätta leva andas och ta ansvar för sig själv och dom.. att inte vilja leva längre- då är det dags att göra nåt åt sin situation.. precis det som min vän nu gör.. jag kan bara se ljus framför mig då jag kan se hur situationer kan se ut lite längre fram.. inte för långt fram.. bara en kort tid framåt.. bara flytten och allt är klart.. så kommer såå mkt ljusna för både min vän och hennes barn.. hela barnaskaran.. om än det blir jobbigt en första tid så spela roll.. livet är i behåll.. barnen kommer må mkt bättre.. alla kommer blomma ut i den familjen.. jag lovar.. det kommer bli så.. jag är så glad jag har funnit denna vän.. visst vi har spelat o pratat lite på nätet men hon har aldrig pratat om sina problem elr kaoset i sin familj.. utan det har varit skratt och tok.. olika spel.. så när vi väl möts på en havsresa med två av hennes barn och två av mina barn och ja ett helt gäng på fjorton personer.. så.. den vän jag mötte då, ja det var första mötet.. för några veckor sen.. det var en vän som var lite osäker.. blyg.. men superglad.. och det kändes som hon stod med båda fötterna på jorden.. sen hände nåt.. vet inte vad.. men det känns ändå så skönt att hon vågat öppna upp sig och äntligen tar sig ut ur ett mångårig kaos.. det är så starkt.. så otroligt starkt.. hon får mig att vilja fortsätta leva.. att vilja fortsätta andas.. att vilja fortsätta fokusera på livets allt som det har att erbjuda.. hon kan skratta och vara tokglad trots hon står mitt i ett kaos.. det är fantastiskt.. och starkt!!

detta är en vän som jag med sagt flera ggr förut.. att denna medmänska och vän vill jag absolut aldrig vara utan.. en vän som kommit in i livet här och inte ställt till kaos utan delat med sig så mkt glädje.. även barnen.. så mkt liv och rörelse.. det går inte fästa ord som berättar.. det är bara fantastiskt.. hon är värd alla stjärnor himlen har där uppe i mörkret.. för just hon lyser upp ngt så enormt!

nu börjar det på att rulla på lite liv här så jag skriver mer senare.. tappade tråden..

– kortare uppdat–

min vän är en sol i livet.. en vän som bemästrar  själen på ett sånt sätt jag inte trodde för mitt liv var möjligt.. hon tar livet is in hand och verkligen gör ngt åt det.. hon verkligen gör avstamp efter avstamp.. hon är mamman som haft och har det tufft så många år.. så plötsligt öppnar sig en ny värld för henne.. det är så äkta.. det är så självklart.. det är så otroligt äkta att jag undrar om jag lever i en drömvärld lr om detta verkligen är verkligheten
.. verkligheten för hon har sån oerhört stark kapacitet att ta sig ut ur sitt kaos.. att tänka på sig själv är starkt.. det är så starkt.. mår man som individ inte bra så blir det inte bra för barnaskaran heller.. men nu är det på gång.. det GÅR att forma och skapa sitt liv just så som man vill ha det.. det riktigt bubblar i mig.. av lycka.. glädje.. vänskapskärlek.. allt är så villkorslöst.. allt är så äkta.. allt är så overkligt.. detta är inte en dröm?

alltså egentligen fattar jag inte.. hon får mig att gå framåt.. att pricka hål på bubbla efter bubbla.. hon får mig att våga prata.. ja pratar gör jag ju men helst inte.. men med henne.. jo.. hon får mig att våga prata.. om sånt som jag inte vågat prata om förr.. hon får mig att vilja växa ännu mer.. jo jag vet jag kan växa ännu mer.. i sakta mak.. o hon får mig att känna hur äkta tårarna är.. hur äkta skratten är.. hur spontaniteten ser ut.. ja allt.. herregud… hon får mig att dansa på moln.. vänskapens moln har just stormat in i mitt liv.. och barnens liv.. hennes livsresa har precis börjat.. och det är en resa jag vill och kommer finnas med på så länge jag andas.. jag lovar av hela min själ att jag är med hela vägen.. ibland mer ibland mindre.. det har du min själavän mitt ord på..

en helt underbar skara med mänskor.. barnen.. och min vän.. det finns inga ord som kan beskriva detta.. det går liksom inte.. NU vet jag vad själavän i sin äkthet ÄR.. jo nu vet jag.. hon finns här under mitt tak.. i väntan på att nästa steg ska tas om hand.. med papper, kontrakt, klockor ja och massa annat.. vänta inte allt för länge.. för du och barnen är värd ett liv i stillsamhet och lugn.. utan ett ständigt kaos av olika de slag.. ni alla har sån äkthet i er så det finns inga ord som kan berätta det..

tänker på vänner och sånt.. själavänner. . vänner.. jag hade en vän en gång. . för inte så länge sen.. en jag stöttade så otroligt mkt.. som jobbade utomlands.. och hade ett inre som var tungt med.. många timmar i tele att stötta upp o ja det blev det.. sen när jag själv plötsligt behövde stöd.. POFF så försvann denna mänska.. besviken så otroligt mkt besviken.. men jag förstår nu idag vad en äkta vän och själavän är.. det har mkt mkt väl bevisats och ingen är gladare än jag för detta.. men.. i allt detta förstår jag med min egna rädsla.. att ta in mänskor.. som sen förr lr senare vänder på ryggen och går.. jag är inte bara rädd för det.. jag är livrädd för att också min själavän ska vända sig om och gå sin väg.. kommer det att ske kommer jag aldrig nånsin öppna min själ igen och ta in nya mänskor.. jag orkar inte med mer svek på min väg…

sammanfatta denna dag är nästan omljligt att göra.. det liksom går nästan inte så här på rak arm att göra.. enda just nu  är väl att jag är fruktansvärt trött.. men det får jag ta igen sen.. ingen fara med det.. jag tuffar på lite till.. känns tryggt iaf med att ha kunnat samtala i tele idag med flera olika ställen av myndigheter och fått lösning på sitt sätt där genom.. så snart ska det nog ljusna otroligt mkt mer för min vän.. det är tufft att känna mig hjälplös.. fast hmm.. jag känner mig inte riktigt så hjälplös längre.. jag ordnade till så jag har “backup” nu.. så jag kan falla tillbaka emot.. då menar jag på att få råd/tips som krävs en tid framåt..

det känns iaf att vännen här har fått ett lugn.. ett bättre lugn än då.. beror på hur man ser det.. men för mig nu som stått och står mitt i detta.. så jo det är helt klart en starkare vän och en lugnare.. iaf efter idag då samtalen rullade på och det byggdes upp ett Rom på en dag.. jo man kan faktiskt bygga Rom på en dag med!!… det bevisades lite grann av det idag.. =)

vara stark och stå emot att lägga in den där backen.. hmm.. är det verkligen så att det är oundvikligt att lägga in den? lr är det så att hon är så beslutsam med att flytta på sig att hon kan fiska upp den inre styrkan och även ta detta stödet av jouren på hemmaplan till hjälp och stöd.. för där finns jag inte.. och vill inte heller.. jag vill inte stå mitt i ett förhållandeproblem.. jag känner det räcker för mig att finnas här för min vän och så även för hennes barn.. det är henne och dom jag stöttar helt enkelt.. och som jag ser som självklart med dessutom! för.. vad är vänner till för!!??

inte för att det tar slut här.. Men bästa är att det har lugnat ner sig.. och min vännen mår inte så extremt dåligt som hon gjorde i onsdags.. jag är livrädd för att tillåta henne att åka åter till hemmet.. men jag är rädd för att det kommer uppstå så som gjorde nu.. i onsdags.. jag vill inte ta på mitt samvete att jag tillåter/släpper henne åter.. sen får jag besked att nåt har hänt, elr ett försök att ta sitt liv.. för så extremt dåligt är/ måendet.. hmm

ja.. kort sammanfattat.. allt gick i spinn med “lösande” samtal idag.. det mesta är ordnat.. inväntar lite till på måndag.. lägenhet kollades på idag/fredag.. en helt perfekt lägenhet.. till hela gänget! Ja är svaret till/på den.. så nu är det nästa steg och nästa.. det är lite pyssel med att bryta upp, att flytta på sig.. eg är det inte så svårt.. det är enkelt.. egentligen.. skolan är öppen för visning.. ja alla såna här bitar är klara.. bara tuffa vidare på framåt..

hm jag har klump i magen.. orolig såklart.. o det är inte så lite heller iof.. hur kommer måendet se ut vara när min vän åker åter hmm.. visst kommer det finnas jouren till hands tills dom är på plats här nere.. självklart kommer jag stötta i den mån jag kan även sen.. självklart..

det är mkt även för mig att smälta.. det rullar på.. jag har gått över min egna förmåga.. menar nu alltså.. positiv riktning.. jag måste återkomma till skrivandet när jag är lite mer piggare.. är rejält trött.. svårt slappna av och sova riktigt.. men det ordnar sig.. sen.. en annan dag..

denna vän är en som ger och tar.. det är en vän jag absolut inte mår dåligt av.. det känns tryggt och bra och jag är så glad för hon tar nycklarna som jag ger.. förändringar är på gång.. alldeles snart är det nya väggar.. nej.. nu blossa.. jag är lite tom i huvudet.. samtidigt ooooooooooooootroligt full!!

massor med frågor.. vet inte om jag nånsin haft så här många frågor cirkulerande i mitt huvud.. inte så här intensivt iaf förut.. men spelar igen roll.. saker o ting ska ordnas till.. hoppas för mitt liv att det inte läggs in en backväxel nu.. elr att min vän hoppar av tåget som rullar i rätt riktning.. jo jag är rädd för det.. men men.. jag hoppas innerligen att hon kan stå pall/stå rakt upp när hon inte är här också.. det dröjjer inte länge förrän det blir så..

massa att skriva printa ner.. men inte nu

gonatt elr gomorron

Nu om Någonsin så Behöver jag KRAFT!!

i mig bor en hjälplöshet som jag inte kan sätta fingret på.. denna hjälplöshet borde egentligen inte ens existera.. jag behöver massor med kraft.. verkligen helt seriöst behöver jag Kraften..

många samtal idag i telefon har jag gjort.. men jag undrar precis nu, Till vilken NYTTA då!?

jag har sträckt ut mina armar, öppnat mitt hem, öppnat mitt hjärta, öppnat min själ.. jag är på en stig där jag inte riktigt känner igen mig.. försöker sortera utan att vara för hård.. rinner bägaren över nu så gör den det för sista gången i mitt liv!

jag vågade.. så VÅGA våga VÅGA förändra.. lägg energi där den behövs och där den krävs.. jag vet.. nya ögon upptäcker, märker, känner av saker som man inte ens själv är medveten om.. DETTA är mkt mkt mkt större än jag är vetat om.. så mkt större.. jag säger bara:

VÅGA- VINN ett NYTT liv elr STÅ kvar i skiten.. just nu är jag hjälplös och vet inte vad jag ska säga.. jag behöver bara

KRAFT

jag undrar vrf jag ens gör detta.. jo för jag är så rädd om min själavän.. jag är så rädd om barnen.. men vad tjänar det till? eg vad tjänar det till?

jag har själv varit i precis lika situation FRÅN a till ö.. så.. ta det elr bara ge fan i det.. jag saknar ord.. jag saknar kraft.. jag bryter ihop.. för.. jag snurrar runt och inga resultat blir av.. det handlar om krisläge.. och krisläge är viktigt att ta hand om på bästa sätt.. jag visar vägarna.. förkasta dom inte!

kraft lr inte.. jag är sjuk, så skitsamma!- vad du än Gör så gör INTE samma misstag som Jag!!!

klarar jag detta hela vägen ut så finns det aldrig nånsin ngt som kan vare sig skrämma mig lr krossa mig- det kan jag lova- detta är en pärs som heter duga- MEN MEN MEN jag gör detta för min otroliga Själa- vän och hennes barn.. vrf kan ni tycka.. JO för att detta är en person som verkligen är värd ett liv i harmoni, trygghet, lugn.. OCH barnen med dessutom!!

jag. . . . bryter ihop men jag tar mig upp en annan dag.. .. .. .. .. jag ber från min själs Djupaste inre- GÖR INTE samma misstag gng på gng som jag gjort.. jag säger det för jag menar i all välmening.. jag vet rädsla.. jag vet allt.. jag har varit där ;(

nu vet jag inte vad jag gör.. jag vill ha resultat.. det behövs.. så resan kan fortsätta.. så resan i lugn och harmoni kan fortsätta.. för alla dessa fina mänskor.. är det bara Jag som bryr mig om denna familj!? en familj som lever/levt i ett helvetes kaos!? varför i helvete har INTE andra reagerat? jag gör det.. mina barn gör det.. bara genom att närvara tillsammans med barn/mamma.. fattar ni? fattar ni eg? dessa mänskor är inga jävla Leksaker lr trasdockor för Fan!!..DOM är helt underbara mänskor som ska och vill ha det rofyllt och harmoniskt i sitt liv och leverne. . utan ett förhållande som är kaotiskt på många sätt och vis.. jag är rädd för den dagen när den bubblan verkligen spricker, för barnen mår inte bra.. det finns många olika skäl till det/varför dom gör det.. att inte andra har reagerat.. det är just för att sidan utåt alltid visat sig vara så bra.. sidan inåt/innanför dom där väggarna.. ett jävla kaos!.. exakt så hade jag det också!

från själen återigen gör nåt!- min själ är ännu öppen men………

ps är mina råd och erfarenhet så jvla dåliga negativa så vrf ta dom- ta mina råd- lösningar- myndighetsjox- elr bara rent skit i det- -

det är en enorm styrka att förändra.. jag måste nog ändå säga.. det är en enorm styrka att våga förändra.. kasta sig ut forma det nya.. detta oskrivna blad.. de oskrivna bladen.. det kommer ta tid att forma.. men det spelar ingen roll eg. det är för barnens bästa.. inte konstigt dom mår dåligt idag.. och gjort väldigt länge.. det är så jag ser det.. många familjer tragglar på fastän det inte finns ngn gnista alls.. att återigen leva i ett förhållande och man tror som förälder leva tillsammans ska man göra för barnens skull/för barnens bästa.. det är det sämsta jag har hört nånsin.. man gör absolut inte barnen ngn tjänst överhuvudtaget genom att stanna elr leva i ett förhållande som inte ger ngt alls.. visst förstår jag med mänskor som stannar och dom tror dom gör det bäst för barnen genom att traggla på i en “död” realtion.. men fakta är att det påverkar barnen så negativt.. dom mår dåligt.. vad händer med dom små liven eg? vad är det som rör sig inombords barnen?

o jo det är massa miljoner tankar funderingar.. dom tänker också.. dom blir oroliga också och hela världens vänds upp och ner.. Men återigen fakta är att det är det bästa för barnen.. det kommer en tid när barnen blivit lugna harmoniska och andas in frisk luft.. att göra det bästa för barnen.. det är inte lätt.. främst bör man se till att man själv som förälder verkligen orkar att ta allt ansvar.. det är inte bara att ge barnen mat, kläder.. man ska även kunna finnas där.. inte bara fysiskt även mentalt.. har det vart så? jag vet inte.. men riktigt hundra?
nej.. inte så som jag tror och känner och ser och förstår.. MEN det är inget konstigt att det sett ut som det gjort.. mår man själv inte bra så finns inte kraften att ta hand om barnen heller.. det blir ständiga konflikter istället.. en gång förälder alltid förälder.. det är ingen lätt konst att ta hand om barn.. det är inte som att måla en Picasso tavla.. det är inte lätt.. men.. viktigt i detta sammanhang är ändå att se till att det blir det allra bästa  för barnen.. att dom finner ro och trygghet och får en balans i alla lägen.. avständ har ingen betydelse överhuvudtaget.. tänker på mänskor som går från varandra i förhållanden.. en del kan bo många många mil från varandra.. det spelar ingen roll.. det finns alltid olika sätt att kommunicera på idag.. jag ser och känner en styrka i detta sammanhang jag försöker stötta i just nu.. styrkan är så viktig.. om än den är liten.. så finns den där.. den växer sakta men den bör också växa sakta.. för Rom byggdes inte på en dag=)

fortsättning kommer…… mkt funderingar i mig själv så måste lite frisk luft.. tänka, nae inte eg tänka allt finns redan i min “brain” men behöver lägga allt på rätt plats.. och försöka se till på ngt sätt så det blir det bästa för barnen.. detta är inte en lätt match.. men å andra sidan.. jag vet hur det går att vrida och vända på sig.. barnen främsta rummet.. dom behöver nu ses och höras.. precis som vuxna..

wow vilken power.. vilken go.. yes!!
nästan som att vinna miljoner på lotto.. joo så känns det.. bara att få fram den förståelsen.. menar nu att få en person att förstå att detta förhållande fungerar inte.. sen att stanna kvar i ett förhållande för barnens skull.. ööh.. skulle jag då aldrig göra.. inte om man själv mår dåligt!.. barnen mår bättre sinom tid dom med.. det kommer ta tid men det får ta den tid det tar.. återigen, stanna aldrig i ett förhållande där du själv mår dåligt.. jag vet.. det är svårt att bryta upp, det är svårt att lämna ett förhållande.. efter många år.. men.. jag vet.. det går!

i såna här situationer.. sitta ner i båten då den gungar.. hmm lätt säkert för mig att säga.. men jag vet det med.. att stressa upp sig.. jaga upp sig lönar sig aldrig.. sätt barnen i främsta rummet.. tänk på deras bästa.. se till att dom har stöttning med.. det är oerhört viktigt.. oavsett stora elr små små lr stora.. det kvittar!.. barn är barn och ska vara barn.. dom ska inte utsättas för kaoset.. men det är sååå skönt att insikterna och pusselbitarna verkar trilla på plats nu.. jag hoppas innerligt att detta kommer att hålla.. att detta inte kommer att skapa ännu mer kaos.. nae det kommer det nog inte att göra.. men ett gott råd.. gör det bästa för barnen.. möts på halva vägen.. distans är också bra när man separerar.. allt för att skapa om sitt egna liv.. bygga upp saker och ting och framförallt tryggheten för barnen!!

jag tycker inte på ngt sätt att det var en flykt .. att fly från sitt egna hem.. allt har en mening.. det är så enkelt egentligen.. fast det går aldrig att se det där enkla då man väl står där och tappar livslusten.. och vill bara försvinna.. eg inget konstigt att tappa lusten så där helr, med tanke på ett så många års kaos.. så.. håll i hatten när det stormar..

det finns mänskor i olika fack.. lr olika kategorier.. vänner mänskor medmänskor jag kan nog göra listan lång eg.. vissa kommer närmare vissa kommer bara på ytan.. vissa finns där vissa finns inte där.. vissa kan stötta vissa kan bara inte osv.. hur man än vänder vrider på hela pannkakan så finns det mänskor omkring en ändå.. fast det är inte lätt att se det i ett kaos.. tyvärr är det så.. men.. självklart känns det tryggt med vänner som förstår och kan stötta på ett bra sätt.. lr hur ska jag säga.. som finns där och kan ge dom här nycklarna..

att vara stark hela tiden.. nae det är inte rimligt att vi mänska ska vara starka hela tiden.. vi Är inte det.. jag tror verkligen ingen är stark hela tiden.. den som är det måste ju vara så där riktigt magsik, trollsk lr nåt sånt.. för alla har svagheter i sig.. men styrkan finns ändå inuti.. en del har den djupare en del på ytan.. jag kan då säga på rak arm att ingen mänska mår bra alla dagar i veckan.. fast kaotiskt dåligt mående så där riktigt så inte vilja leva längre.. oj.. jo.. då har det gått väldigt långt, alldeles för långt.. fast.. allt vänder.. sinom tid.. det tar tid att återhämta sig..

i en tunnel med övervägande att vilja ta livet av sig lr inte där det är som mörkast.. eg inget konstigt.. den feelingen kan bli en enorm vändpunkt för många.. men tyvärr inte för alla.. då menar jag många som sitter med såna tankar att vilja sluta existera och dom gör sina försök och lyckas.. en del sitter med tankarna.. och går inte till handling.. det Finns lösningar på allt.. fast.. ibland känns det totalt omöjligt.. och i synnerhet om det är/finns barn inblandade så bör man tänka lite steget längre ändå trots allt.. göra det bästa av det hela.. en dag i taget och utgår från hur situationen ser ut.. ta små step i taget.. förändringen är hur viktig som helst.. det finns lösningar, det finns stöd.. det finns vägar på olika sätt. .

faktiskt är det så.. för att kunna bygga upp det starkare så krävs det eg att man verkligen når botten.. först då går det och kan man bygga berget igen, ett berg som aldrig går att flytta på.. livet är som en labyrint.. hela tiden egentligen.. gäller att  vara med och ta djupa andetag och bara vara.. även tänka på sig själv.. ge sig själv den tid man behöver..

just nu precis snart så slocknar nog mina ögon tror jag.. trött men hm okey iaf.. visst har jag stöttat några tusentals mänskor.. men inte irl.. ikke.. men detta gick ju bra.. hmm.. bättre än jag hade väntat mig.. hmm.. har jag ngn förmåga undanstoppad ngnstans lr vad?! ingen aning.. jag är bara glad att det verkar gå rätt håll och jag hoppas tåget får rulla i rätt riktning nu. . allt för barnen skull.. allt för deras skull.. för Nu behöver och Ska dom få lugn och ro.. även föräldrarna såklart.. livet är konstigt ibland.. nu tänker jag inte skriva mer för stunden iaf. . är mör i kroppen.. självklart har jag inte gått oberörd från den sista tiden.. men det gör mig inget.. jag tar en dag i taget och självklart givetvis finns jag här..hoppas bara inte tornet rasar.. och backen läggs in.. nej.. då går det käpprätt..

innan jag forsätter att ta nattebloss så säger jag.. en dag i taget.. akut stillestånd i hjärnan… dags för balkongen och blossa Men.. säger.. lev livet så som du vill leva det.. ja, precis du.. vem som helst som läser.. ta vara på livet..

Swing it and You Go Girl!

STOLT är jag över Dig och din Livsresa!!!

det bara går inte att hoppa av den resa som står för dörren.. det bara går inte.. det går egentligen inte heller att säga si elr så eftersom tiden är kommen.. den tiden som gör att nu är det dags att kasta sig ut och göra nåt vettigt och bra av sitt egna liv.. den återvändo som har existerat tidigare.. den bör inte finnas nu.. den kommer inte heller att finnas.. jag sitter här med en helt fantastisk människa och jag är så glad att hon är min vän.. en riktigt ärlig och äkta rak god vän.. själavän min finns här just nu.. för att ordna upp sitt liv.. sitt liv som snart kommer att få vara i harmoni.. att hon och barnen kommer få livet framför sig i lugn och ro.. utan massa bråk tjafs och konflikter och diskussioner som inte går vidare någonstans.. utan det slutar bara i ännu större konflikt. .och konflikträdslan finns och existerar i min själa-vän.. hon har berättat en hel del.. det lilla eg som hon berättat räcker gott för mig för att just jag ska agera, elr jag ska inte eg agera, det är hon själv, men hon har här insikter, insikter som hon själv har kommit sig att samla i en fin ask och tar väl vara på dom.. det är inte alla som gör så.. en del förstår inte vad insikter är och innebär.. men just min själavän gör det verkligen.. styrkan finns också där inom.. fast den sitter djupt inom.. den visar sig mer och mer..

jag vågar inte släppa väg min själavän heller riktigt ännu.. eftersom det eskalerat och gått så neråt.. och sitta i tankar om att vilja ta sitt liv.. nej, jag kan inte ha det på mitt samvete om hon nu skulle välja att ta sitt liv.. då hon rest hem till sitt hem, som eg inte är hennes hem.. för.. där lever hon verkligen inte.. jo i ett vakuum med massa problem och trubbel som aldrig tycks få ett slut elr en ände.. hmm.. här behövs nog mera krafter som kan gå in och stötta upp.. jag hoppas jag ska räcka hela vägen.. som det känns just nu är jag trött.. men inte så där jobbigt trött.. jag är trött för jag inte sovit så mkt.. men jag hinner sova en annan dag=) det är ingen fara. .men tankeverksamheten går på högtryck.. självklart så känns detta osäkert.. elr det är jag som känner mig osäker då menar jag att jag har svårt att tro på detta som sker och händer.. att en person verkligen lyssnar på vad jag har sagt och säger.. och verkligen gör slag i saken.. mm jo så är det.. men det är min sak att ta såklart..

allt har en mening och detta sätter gång en hel del även i mig.. tankar funderingar men jag tar dom och jag skriver.. inte bara här i blogg jag skriver också i det tysta, även i hjärnan, intui mig själv..rent seriöst skulle min själavän hoppa av detta tåg.. så skulle det kännas Precis som att hon skulle slita ur min själ ur min kropp, inte mitt hjärta men min själ ja.. ja precis så.. mala sönder den totalt.. för.. jag är rädd om min vän.. själavän och vill bara henne väl.. och även barnen.. ett steg i taget fast just nu så är och blir det rätt många.. fast det är att ta det lite lugnt.. men ändå ta allt på en gång.. ha en bra balans i det  hela.. för det är NU livet börjar.. resan har börjat. . livet börjar också.. idag togs ett steg i rätt riktning iaf.. att kolla in en lägenhet.. den var bra, nae inte bara bra den var perfekt.. nu är det nästa step.. det blir i morron bitti.. hon är klokt, smart och äkta min vän, hon är det verkligen.. tänk om jag var så klok och smart då jag började min livsresa.. ojoj.. va livet vore annorlunda.. fast.. då kanske jag inte hade träffat min själavän helr..Tack för du finns.. Du gör livet glatt om än det är tungt nu.. så finns dom där ljusa stillsamma stunderna.. där det är bara vara.. jag är sååååååååå glad jag har träffat dig och barnen och jag är glad jag får vara en del vid sidan där under din resa framåt.. även bakåt.. Tack vännen för just den Du är

nu är min hjärna trött… strax dags åka väg på teater med lilla så vi ska under tiden kolla in stan och visa runt lite av varje som finns även i stan att göra.. osv.. behöver nog just vara bara vara.. vila kropp själ och hjärna.. fast jag får nog göra det senare ikvällen.. när den kommer.. jag vet.. när jag behöver stöttning så finns min vän där här lr där där nånstans.. jag bara vet det.. själar finns alltid

Ödet har inte skrämt slag på mig däremot har det visat sig att detta ödet är starkare än vad jag varit medveten om.. ödet pratar till mig… visst är jag konstig som säger så.. att ödet talar till mig?!

Nej, jag tycker ärligt inte att jag är det.. jag är fullständigt puckad och fullständigt normal.. jag följer det som mitt inre säger mig.. främst gör jag det absolut nu för nu r det ngn som verkligen behöver mig .. jag vet att det är så.. jag kan inte vänta mer nu.. för väntar jag lite till så kommer linan att brista.. den kommer att gå av.. jo det är sant.. det är verkligen sant.. det är dags att förändra, dags att agera.. dags att följa Din inre röst.. jag vet så väl att Du har den där inom dig.. så ta in det du ser, hör, känner.. kasta dig ut från toppen på berget OCH lev precis som du vill.. skapa ditt liv precis som DU vill ha det.. INSE att DU har ett värde!! OCH är älskad av dina Vänner!

Du är precis lika värdefull som alla andra, andra som inte värdesätter sig själva, det är deras problem.. hmm.. asch inte så.. men just nu så vill Jag att DU värdesätter dig själv.. titta dig vida omkring.. se vad du har.. se vad du känner.. se vad livet har MER att erbjuda.. än just det där med fyra väggar… just det där med slentrian.. just det där med ett förhållande som absolut inte är ett förhållande med kärlek, värme, lycka glädje!.. valen är fria.. jag kan bara utgå från mig själv.. sen är det upp till just Dig nu min vän att VÅGA kasta dig ut!

Ta ett djup andetag sen ta ytterligare ett.. innan du gör ngt dumt som du kommer ångra.. det finns inte en chans att du kan göra nåt dumt här.. men vad händer när du reser åter till det place där du eg inte vill vara, vill leva vara och existera.. det jag var med om igår.. det var ngt så extremt jobbigt.. MEN jag fixade det .. att se min vän må så HÄR extremt dålig..(tur jag hade lugnande hemma som jag sj inte använder, att ge henne såklart och den gjorde sin verkan…puh) det slet och drog i mig själv, i mitt hjärta i min själ.. i mitt inre.. men på ngt konstigt underligt vis så Kunde jag ändå finnas där..

..som lyssnande medmänniska och den vän jag är med gott hjärta som mänskor säger.. kanske jag har det ändå.. inte vet jag.. egentligen oväsentligt.. men ett fakta är att jag själv vart där.. jag kan spegla mig.. i dig min vän.. detta är konstigt.. oerhört konstigt för jag kan spegla mig i dig.. på nåt vis.. för du går en resans väg där genom jag har gått för många år sen.. hmm.. ja ödet.. hej ödet.. tar du min hand som leder jag dig fram.. på bästa möjliga sätt och vis.. om än det är en kamp för mig med.. att göra detta.. så gör jag detta av och med hela min själ.. mitt hela hjärta.. så.. valet är inte mitt.. ta handen elr släpp den.. jag vet vad livet har att erbjuda.. det är lycka, det är glädje, det är att förverkliga sina drömmar.. oj.. det finns så mkt mer att säga.. sååå mkt mer att säga..

Jag ger dig inga val nu.. jag gör det verkligen inte..

En vän som du finns det så få av.. snälla.. snälla.. jag säger från min själs inre nu.. var rädd om dig.. för Du är ngn som är så oerhört stark.. fast du har inte kunnat visa elr ens plockat fram din inre styrka.. men NU är det time att göra det.. du kommer fixa detta så galant!!.. lita på dig själv, lite på mig, lita på din omgivning du har här och nu.. precis här och nu..

Min vår dörr är evigt öppen.. Glöm aldrig det!

dagens tankar, funderingar och ord är inte över än.. men känner mig för rastlös att sitta just nu och pränta ner.. det kmr mera.. senare.. mot natten då det är tyst.. mörkt.. hoppa inte av tåget.. och självmordstankar ska bort och ut från dig själv, för det vinner man inget på.. jag förstår och vet känslan.. men den ska bort, den är Snart borta=) .. nuuuuu utgår jag för stunden..

kom att tänka på i mina egna tankar under ett snabbt bloss på balkongen med iskallt kaffe..

allt med relationer.. eg är det inte konstigt att mänskor går omkring i trasiga konstiga destruktiva realtioner för så länge som inte det inre och det tidigare är läkt är det nästan nae inte bara nästan det är Omöjligt att finna relationer som är bra för en själv, då menar jag förhållande relationer.. jag har suttit nu några timmar och funderat på mina relationer jag har haft.. allt från en konstig relation/förhållande jag snurrade in mig i då jag var i de lite högre tonåren.. träffade en kille som drogade.. öööh.. helvete tänkte jag och satte kaffet i halsen.. TÄNK om jag inte då hade haft ngn inre styrka undanstoppad.. DÅ hade jag aldrig suttit här där jag sitter idag.. tänk.. relationerna/alla mina förhållanden… hmm.. återblickandet kan faktiskt ändå vara bra.. för just att inte kliva i liknande klaver idag.. fast jag är nöjd med det jag lever här under mitt tak idag.. jag tar aldrig in ett förhållande i mitt liv igen.. n e j!!

jag känner mig själv skydig att ta hand om mig själv, jag är skyldig mig själv att ta vara på tidens flingor som finns.. jag är skyldig barnen att bara vara här.. skrota omkring med min kaffekopp.. skriva mina ord och meningar.. jag är skyldig mig själv och barnen att leva ensam.. ensam för jag är rädd för nya förhållanden och relationer.. men inte riktigt för vänskaper där jag verkligen känner mig trygg och jag Vet.. denna kärlek kan vara skrämmande för nära vänner, själsliga vänner men.. denna kärlek är den renaste som finns.. villkorslös kärlek.. med famn som ger och tar.. jo faktiskt så är det.. visst.. vänskapsrelationer.. vänner menar jag såklart så missuppfatta inget!!..

.. vänskapskärlek.. med det menar jag en kram, en famn att gråta ut hos när det känns det behövs.. elr en famn att bara tok skratta rakt in i.. en sån famn som det inte finns så många av.. just precis.. vårda dessa fåtalet vänskapsrelationer jag har i mitt liv.. jo sant.. det är så viktigt med vänner med. . ingen kan leva på luft lr hur!? !? ?! ?! vänskapskärlek är energi också.. energi precis som tända ljus.. oj vad jag är allergisk mot fönsterlampor och lampor.. nä värmeljus och ljus- finns det nåt bättre!?

en vän för mig är en människa som förstår.. som nästan så där kan läsa mina tankar.. ja  precis så.. en som kan förstå vad livet egentligen handlar om.. en vän för mig är en människa som vågar ta för sig av livet.. som vågar kasta sig ut och förändra och vågar lita på sig själv och sin egna starka inre förmåga och styrka.. jaa det är vänner för mig.. en vän för mig är också en vän med kärlek.. en villkorslös kärlek.. återigen.. ge och ta..  en kram det är närhet tillräckligt för att känna styrkan växa ytterligare.. jag är trygg med min vän idag.. min själavän ger mig ngt så otroligt mkt så.. jo så jag.. jag svävar på de vackraste av moln fast ändå på marken såklart.. vänskapskärlek är det vackraste jag nånsin har fått ta emot.. för den känns äkta.. den känns trygg.. den känns så REN och FIN… stilla ljus och själslig anda.. jaa.. det är en vänskap och förblir sån.. tänk.. detta är absolut första gången jag kan sitta ner i båten och känna att ingen gör mig illa.. ingen sårar mig.. ingen sviker mig.. ingen når mig så på det djupare planet nånsin igen.. finns det nåt bättre än en vänskaplig kram med massor av kraft och ljus?!

kom att tänka på med då jag skriver poesi.. dom där massa orden meningarna som skuttar omkring på skärmen som just har blivit till en ytterligare bok.. hm.. jo.. jag går in i mig själv skriver rent spontant utan att använda en enda tanke.. jag går så djupt in i mig själv aha.. det är för det som mänskor upplever dikter så starka, kärleksfulla och allt vad det är.. det är för det som mänskor blir så berörda så starkt?! .. jag själv tycker det är bara massa meningar och ord.. hur finner mänskor känslan i det jag skriver? i mina dikter? hur finner dom allt det där i dom där raderna!? hm jag går in i själen… aha.. min själ är fylld med värme, känslor, kärlek, sorg, smärta, sår, svek ja en hel massa.. allt blandas omkring i ett kärl för att sen hoppa ut i en diktliknande rad av många rader till sist.. tänk allt bär jag här inom mig och jag är inte rädd för mina känslor.. jag vet precis var jag har d o m OCH ja, jag älskar min själa vän Precis för den VÄN hon är.. jag är lyckligt lottad som funnit en vän som henne.. helt underbart trevligt att resa med i den resa hon nu gör för det bästa jag vet är när jag märker och känner hur mänskor verkligen Växer!!!

asch nu kaffe och sen så ett bloss.. en cig idag.. och kl är 8.07 precis nu.. pip.. jag har vart vaken sen halv fem pip.. jag rökte för en stund sen min första för idag.. pip.. de ni=!)

ont i huvudet trots massa kaffe.. kan bero på att jag varit in i mitt inre djup i mig själv och fortsatte byggandet av memoar.. som jag lovat mig själv SKA “ges” ut innan jag…………………………………………………………………går och röker en sväng.. behöver kanske bara lite frisk luft i huvudet.. tänker.. hur är det möjligt att det kan hända så mkt i ett enda liv, hur är det möjligt?! inte undra på att jag känner mig, ja ofta känner mig som runt 90 års ålder.. belevad förbrukad.. kanske inte finns nåt utgångsdatum på mig, vem vet!

uppdat-

jag vill leva jaa jag vill leva och verkligen känna det så där riktigt djupt inombords att just Jag lever.. jag är värd att leva livet.. varför får jag inte.. det.. leva… livet.. inte.. jag.. Varför inte!?
bästa med detta är ändå att jag vet att barnen får det bra.. för jag vet det kmr en dag när jag inte andas när jag morgon lr natt träder sig i kraft.. jag vet.. jag vet mina barn kommer göra det bästa av livet.. alla tre med sån oerhörd empati.. med sådan kärlek till sina medmänskor och nära kära.. så jo alla tre kommer ta sig oerhört långt i livet.. alla är som små solstrålar och vackra duvor som flyger omkring och växer.. växer.. växer för varje dag som går.. den styrka barnen har.. den är helt helt helt enorm!!!…

ledsen är jag vara för allt dom har fått stå ut med under de yngre åren.. då jag mådde så fruktansvärt dåligt.. och ingen reagrade på det.. nu menar jag min omgivning reagerade inte.. grannar reagerade inte..jag kämpade som en galning med att hålla mig kvar i livet.. ibland kan jag tänka.. varför!? jo.. tre små barn.. vem skulle ta hand om dom.. om jag skulle ha lyckats försvinna från mitt liv just då?! ingen!.. jo såklart då hade det blivit familjehem.. jaha.. så jag skulle utsätta mina barn för det som jag själv blev utsatt för när jag var liten/tonåring.. öh nej !!

jag Tror ändå jag har brutit det mesta av det negativa dåliga sociala arvet.. ja det heter så när man ser tillbaka och där finns massor med saker och ting somv arit så dåligt.. från fyra små års ålder och uppåt.. minst tjugotre år framåt.. jag har lyckats bryta och jag har lyckats med att inte gå samma väg som tex min mamma.. jag har varit på väg så många ggr men jag har gng på gng kommit till insikt att nej, drick inte mer nu.. gör det inte.. fast ibland behöver jag bara det där.. det är nån slags tröst.. ja det är min vän.. alkoholen är min vän.. men för fan tro inte jag är alkoholist.. jag var nog det. jo jag var det under ett par års tid för inte så länge sen.. drack och drack.. förjävligt.. MEN tydligen behövde jag det.. vem behöver alkohol?! ingen egentligen!!!.. jag var på väg att bli som min mamma.. alkoholist.. jo jag var nog alkoholist under ett par års tid.. jag förstår nu varför jag drack så otroligt mkt.. jag förstår.. så never more!

jag växte ju upp i stort sett i familjehemmet där dom var iaf “tanten” var totalt anti alkohol.. så.. jag fick mina en del av mina kunskaper därifrån.. regler normer.. men resten har jag sökt och funnit själv.. jag har helt enkelt skapat mig ett eget liv på mitt egna sätt.. just så som jag vill ha det.. jag hoppas innerligt att jag kommer orka skriva klart min memoar.. den är inte lätt.. men jag känner.. jag behöver skriva klart den.. måste bara lära mig lite med data och sånt..behöver en zon att skriva på.. ändå.. söker och jag finner nog snart.. en halv memoar finns redan sparad.. jag vill inte ge ut nåt som är halvt.. jag vill ge ut det hela.. det kommer..

jag kan förstå varför jag brukade alkohol i såna mängder med under ett par års tid.. stressen, den konstanta oron som fann.. hela hela tiden.. jag lyckades bryta mig lös från den med, fast det tog sån tid.. jag utsatte barnen återigen för nåt som inte var bra.. en relation som var totalt crazy galen!!.. nej nu får det vara nog!!!..
jag och barnen, ja det är det som är.. barnen jag och goda vänner.. det är det som min planet rymmer och ska i fortsättningen rymma med.. inget annat än det.. livrädd för nya mänskor är jag har jag blivit.. ja jag har blivit det mkt starkare sen den sista relationen som var inget mer än totalt kass.. men o andra sidan allt har en mening, den skulle nog tala om för mig att jag skulle ta hand om mig själv, att jag skulle ta hand om mitt egna liv, inte utsätta mig för såna otroliga pyskiska konstigheter som jag levde i under ett par års tid.. inte bara jag.. även barnen.. men jösses dom är starka oj dom är så starka.. jag blir så ledsen när jag tänker åter på den här två års perioden.. just för.. barnen sa så många gånger att jag skulle stänga dörren.. ooo jag kunde inte.. jag såg ändå nåt i denna person.. men ändå inte.. såg jag allt det bra? vad var det isf? idag vet jag verkligen inte.. nej tyvärr jag vet inte.. såg jag det negativa? o ja det var stort sett det enda, det negativa.. detta åt inte bara upp min egna energi.. det åt även upp barnens energi.. mina älskade barn.. förlåt för jag inte kunde ta mig ur mkt mkt tidigare ur den konstiga relationen.. jag var blåögd.. jag blev lindad runt fingret.. jag förstod inte vad som hände.. men ett är säkert!, aldrig någonsin mer en sådan relation, kan nästan ändå säga.. inga mer relationer för min del.. vänskaper.. ja det räcker för mig.. det är det jag vill ha.. goda mänskor som är ärliga och inte gör vare sig mig lr barnen illa.. för.. jag vill inte trampa snett igen.. koncentration på mig själv, mina tre underbara barn och min otroligt goda själavän.. och vänner.. ja det räcker så bra för mig! elr hur?!

måste man ha relation med ngn här i livet? behöver man verkligen det? inte enl min mening.. nej.. inte enl min mening.. jag har trampat fel antalet ggr för mkt.. när min son reagerade så starkt på denna två års perioden med den konstiga pressande stressande relationen, och han sa ord jag inte ens vill nämna här, det var först då han sa dom Orden till personen i fråga som Jag själv vaknade upp ur min bubbla.. en bubbla där jag stannade fast hälften av mig själv sa gng på gng jag skulle gå min väg.. jag kunde inte.. begriper inte vrf, jo till viss del gör jag det men.. ändå inte.. kanske jag inte alls värderade mig så som jag gör idag? kanske jag fick den där extra lilla kryddan av kärlek?

va fn.. jag älskar mig själv.. jag älskar mina underbara tre barn.. jag älskar min själavän för den vän och otroligt starka person hon är.. jag älskar mina vänner och medmänskor en del på avstånd, en del närmare.. men jag har en sköld här inom mig, sluten om min själ.. ingen kommer innanför den igen.. ingen kan bryta ner den.. nära kan mänskor komma.. men nej, inte bakom min sköld.. jag behåller massor med kärlek till mig själv.. jag känner bara.. jag har gått gnm så mkt så nu.. nu är det tid att jag själv  koncentrerar mig på mig själv.. andas in den härliga doften med energier från frisk luft.. ja jag kan nästan säga att för första gången på evigheter andas jag frisk luft.. jaja jag ska sluta röka!.. men jag andas in ärliga vänner, mänskor.. jag andas in friska väggar.. här sitter inget skit i väggarna.. det är som att sväva på vackraste av moln.. att leva som jag gör idag.. jag njuter av livet det jag har kvar.. visst jag är reserverad mot/med mänskor.. men bara dom jag känner jag inte kan ha nära inpå mig i livet.. som jag sa.. mina barn.. min själavän.. en del få talet räknade vänner som verkligen stått kvar i vått och torrt.. Dom är fåtalet räknat med!

jag vill med i detta tacka från min själs innersta djup, tacka min själavän för hon verkligen stöttade mig så oerhört mkt den tiden för inte så väldigt länge sen, där hon satt och lyssnade på mina ord, mina känslor, reaktioner på den relation jag hade, och hur jag kämpade för att bli fri.. det gick så långt att jag blev tvungen att byta telenr.. j var tveksam så länge med att byta nr..var det för jag var van att leva i ett kaos!? jag antar det.. jo så var det.. från ett kaos till ett lugn som jag har idag.. visst mkt tok, bus skratt skoj men det är en annan sak än ett kaos.. utan denna vän så hade jag aldrig tagit mig ur den relationen, jag hade aldrig gått stark ur den.. aldrig!! så tack från min själs innersta djup för den du Verkligen är!!!

en hel massa ord och meningar men dom behövs nog sitta här ändå.. att ha levt i kaos så många år.. sen finna friden.. ett hemmets frid.. att även barnen kommit till ro.. den stress vi har levt i under lång tid.. den existerar inte längre.. hur har barnen orkat med? HUR? det är nåt jag inte förstår.. dom har hjärtan av guld alla tre.. precis som min själavän.. detta är enormt.. ibland behöver man tänka mer åter på livet än vad man gör.. för att finna skäl till si och så, för att kunna undvika trampa på konstiga minor.. oj vad livet har lärt mig massor.. så otroligt mkt

nej, h e j och gomorron världen.. barn lediga fr skolan idag.. snöar gör det.. nu är det kaffe dags och snyta näsan.. det blev många tårar.. .. ..

ps. du är den viktigaste i Ditt liv.. lär dig älska dig själv, så kommer du också älska andra

Ett eko ändå inte ett eko.. ett stort ihåligt rum inombords mig själv men jag förstår varför.. det kommer inte vara så i evigheternas tid heller såklart inte! det är självklart det känns som ekolodets tomrum ihåligt och bräckande tomt knastrande under mina barfotafötter.. för barfota är jag precis just nu.. knastrar under mina tår.. kanske är mina tankar som ligger där och snurrar sig runt mina tår..

tår jo många tår och tårar i mina ögon.. äntligen kväll och jag kan sjunka in lite lättare och skriva fast skriva kan jag ändå under dagen med barn omkring, det spelar liksom ingen större roll.. förr kunde jag bara skriva på nätterna.. men nu så.. går det mesta bra i skrivandet, menar, spelar ingen roll vilken tid på dygnet jag präntar ner massa ord och meningar

jag återkommer till ett tomrum.. det är verkligen det där tomrummet jag inte vill ha.. hoppas det fylls upp snart.. för det är ändå ett tomrum som sliter i mig själv.. som sliter och drar i mig på nåt konstigt sätt.. jag hoppas att allt jag har sagt betyder nåt att det verkligen händer nåt.. verkligen hoppas jag det..

känner mig kastad åt sidan, nej inte åt sidan.. inte utsparkad ur själen heller.. detta är någon annan konstig feeling jag inte kan sätta fingret på riktigt.. dagen idag har inte varit vidare värst bra.. det har slitit ont i huvudet.. det har slitit ont i själen och det gör det ännu.. går lite djupare in i mig själv och försöker hitta svaret på varför jag känner så som jag gör.. detta tomrum.. detta otroliga tomrum.. ihåligheten.. precis som att slagit ner en järndörr framför mina fötter.. elr så rakt på mina barfota tår fötternas tår.. jo så känns det precis just nu 22.45 pip..

känslan av .. ja känslan av nåt finns här.. vet inte om det är bara ord.. lr om det verkligen är allvar i det hela.. jag hoppas innerligt att det verkligen Är allvar i det hela.. verkligen.. nu har jag varit vaken sen tjugo över fyra i morse.. så mina tankar är väl inte riktigt kanske som dom borde vara.. dom är säkert flummiga o jobbiga tråkiga ja rent jobbiga.. nae det är känslan av en järndörr som dunkat sig ner framför mina fötter.. låt det inte drabba mig.. jag kan inte stänga ute.. blir jag utestängd ist?

Eg. borde jag inte fråga.. eg. borde jag inte ens fundera elr tänka på saken alls.. jag ständigt återkommer till om jag ändå inte har sagt alldeles för mkt.. kanske alldeles för mkt på en gång.. så där riktigt för mkt.. ärligt.. just nu vet jag inte.. är det vakuum lr är det luft.. det vet jag inte heller..

nej, jag tar mina tårar går ut på balkongen tittar på dom vackraste av snöflingor en stund.. och fryser lite till, kan inte frysa med än jag gör nu.. som en istapp är jag som bara blir större och större.. hoppas mina egna tårar inte smälter tapparna.. för till egentligen vilken mening då..

känner mig som en vilsen tom virvelvind som fryser likt istapp, fast jag är nog redan en sån..tar ett andetag och ställer mig frågan varför jag fryser så, varför jag funderar så mkt..

egentligen så borde jag gå flera mils promenad.. egentligen borde jag samla mina tankar funderingar i en ask.. låta dom ligga där.. tills dom förmultnar istället.. nä tårarna är för många… 23.02 pip..

Ledsen.. men skitsamma..tar min färgade kudde, går till balkongen, ser om jag ser stjärnorna på himmel mörk.. jag hoppas det iaf…

…………….

hur ska detta gå.. hur ska detta gå?!?!  jag vill inget hellre än bara hålla om min vän.. min äktaste av själavänner.. men kan jag det.. vågar jag det.. klarar jag av den avstängdhet som kommer finnas, tills tornet har smält inom henne… jag är hur orolig som helst..
jag är glad för den inre styrka som min själavän bär nu och den har hon såklart burit länge, många år men aldrig vågat plocka fram..men äntligen har hon lyckats göra det.. fast.. på kuppen så är alla dörrar stängda.. alla dörrar.. jag förstår så självklart förstår jag allt detta.. det är absolut inget konstigt alls att Det blivit en avstängdhet, eftersom den Krävs nu så länge som just det där hemmet står med sitt tak över hvuudet.. fast helvete detta är supertungt och jobbigt.. men jag tar det.. jag förstår varför!

jag undrar om jag har så pass mkt kraft att kunna riva den där muren som min goa själavän har satt upp omkring sig.. nu så här på bara så kort tid.. återigen jag förstår detta självklart.. men jag är osäker på hur Jag ska möta upp.. hur möter jag upp en person som Inte haft “visande” utåt sett styrka tidigare.. plötsligt har fångat upp den inre styrkan.. klädd sig i den och stänger samtidigt av alla känslor.. alla kramar.. alla tårar.. ja precis allt det där.. allt blir bara kyligt och hårt.. hur möter jag det? snälla snälla.. jag måste.. tänka.. lr måste jag det? jag måste eg inte ett skit.. jag behöver bara vara mig själv.. just mig själv.. för att möta upp.. ska jag möta upp? möta upp ett istorn?

okey.. jag är istappen.. så jag i morgon(hoppas jag) kommer jag kunna möta upp detta istorn jag som istappen gör det.. men hur jag klarar det vet jag verkligen inte.. kommer jag känna av den starka avstängdheten och inte klara av att ens ge min vän en kram när dom kommer? hm.. känner jag avstängdheten kan jag inte krama om.. jag vet min vän hon behöver den där kramen.. även jag behöver den kramen..
hon är klok så klok min vän.. verkligen klok!!.. hon kommer själv till insikter o det är så bra!!! jag är så STOLT över min själavän!

kanske jag inte alls ska vara själv öppen hlr men hur blir stämningen då.. nä fan.. jag är mig själv, precis den som jag är.. jo jag är blyg.. jo jag kan krama om min vän i morron.. när jag möter vid bussen.. men frågan Är det hon denna gng som springer från mig.. för Hon är så avstängd!?    ;(

en oro växer sig stor och stark inom mig.. men behöver jag verkligen den!?

min själavän är en diamant, precis som hon skrev.. att hon var diamanthård.. men HON om nån är en diamant.. en vacker diamant.. som skimrar med sin styrka.. i sina ögon.. i sina kramar.. i sina energifält.. ja det är så sant så! .. för så är det!.. jag önskar jag kunde göra ngt nu.. men jag känner mig som istappen som är hjälplös och faller till marken;(

enormt mkt styrka har jag “fört” över till min goa vän.. det verkar då ha gått hem och det är jag glad för!! verkligen innerligt glad för.. men jag är nog känslig.. jag blir/blev ledsen när jag läste sista bloggens ord i hennes blogg.. fastän jag FÖRSTÅR så hundra % vrf känslorna är så där avstängda..

kommer jag våga krama om min vän.. kommer jag torka hennes tårar.. kommer detta med kylan och det hårda is skalet försvinna de dagar hon är finns här med oss här? !? !? !? !?

JA själar kan vara iskalla.l.. fy fan vad jag har känt DENNA förbenade kyla IDAG… ngt fruktansvärt KYLA KYLIGT!!… ;(((

jag sa här innan idag jag fryser så där in i benmärgen.. märgen.. läser min väns blogg lite senare.. där står skälet till vrf hon skakar så mkt.. själen är iskall……… snälla.. släpp in.. fast inte vem som helst.. du behöver värme.. du behöver stärkande kram.. du behöver energi..

NU ska jag äta om jag kan… matlusten är borta.. saknaden är tårandes överväldigande stor.. men.. hoppas mötet i morron kommer bli ett av de bästa möten.. jag är mi själv kmr vara det i morron med.. jag vet inte om jag.. vågar.. krama om dig.. jag Hoppas det iaf.. för DU behöver den………..

varför i helvete har jag så svårt att lita på mänskor?!?!
JAG vill det! jag kommer göra det.. när? vet inte.. nu? på en gång? när?

det är och gör så ont att jag inte kan.. så där hundra % ;(( blir bara mer och mer ledsen i ögat själv.. inombords i min själ.. i mitt inre rum..har SVINONT i huvudet, har SVINONT i hjärtat.. men är väl antagligen orolig deluxat!

saknar min själa- vän.. en vän som verkligen ÄR stark.. tror fan hon är starkare än vad JAG är nu till o med! Jag har en konstig dag idag.. verkligen konstig dag idag;(((

jag känner mig som en själ som blev som en istapp och smälte och blev inget mer kvar utav.. jag är just nu livrädd.. att mina ord har tagit för hårt. . jag vet själv hur mkt nycklar jag har gett.. jag vet själv hur mkt Ord jag har sagt.. ojoj

jag
behöver
bara
vara
för NU
är tårarna på VÄG ut
ur mina
jävla ÖGON

MIN dag är SUPERDUPERMEGAABSOLUT konstig!!!!!!!!!!!!!!!!!!

i morron hoppas jag dagen blir bättre.. idag vill jag bara ge UPP mitt egna skitliv!

det finns olika vägskäl.. det finns olika skäl att göra på ett lr annat sätt.. det finns motstånd från många olika håll och kanter.. men jag måste ändå säga så som jag sagt hela tiden.. gör det enda radikala.. för egna bästas skull.. jag vet och förstår den otroliga rädslan som finns där inuti.. jag förstår så väl.. just idag kände/känner jag att jag absolut inte når fram.. att jag absolut inte får ngn connection alls.. det gör ont men det ska väl göra ont ibland med antar jag.. det känns som en stor sorgeklump i mig själv.. hmm.. vad är detta egentilgen?!

jag vet så väl att snurra runt på ena än det andra sättet på olika place.. det blir inte bra i längden.. jag vet kliven kan vara stora.. jo klart det är stort kliv.. stort steg att ta.. men ack så mkt väl värt det i slutänden med.. ibland önskar jag själv att jag inte sa något, att jag var tyst istället men HUR ska jag kunna vara Tyst när jag vet att Det måste hända något!?!

har jag gjort fel som har sagt så mkt som jag har gjort!?
har jag trampat på tårna?! har jag sagt ngt som är fel!?

inuti mig nu sköljer det miljoners tårar.. stänger igen locket och vänder mig om och går en stund elr arton miljoners sekunder lr nåt.. jag vet inte var jag har tåget någonstans.. det känns som att det har frusit fast.. det.. det.. det.. nej det känns verkligen som att jag har sagt åt helvete för mkt.. jag har nog tyckt och tänkt för mkt med.. så är känslorna.. jag vill bara det allra bästa.. men.. jag måste vara tyst istället. . jag får ont i  hjärtat för jag känner någon konstig tomhet på något sätt.. jo jag gör det verkligen.. en slags tomhet. .det känns ihåligt med i själen.. jo det gör det med..

gjorde jag fel som sa vad jag tyckte!?

känns precis som att någon står här och skjuter sönder mig.. konstig känsla helt klart konstig känsla.. jag blir plötsligt ställd.. så ställd.. jag tänker och känner men snälla nån.. har jag verkligen lagt ner så mkt energi.. så mkt nycklar har jag lämnat.. och sen ramlar hela tornet.. tänk så där som ett kaktorn.. det bara rasar omkull.. alltså.. just nu behöver jag bara.. falla ihop själv tror jag.. fast det får jag göra när barnen har somnat ikväll.. kan inte göra det nu.. alltså.. jag vill för mitt liv inte att tornet ska rasa nu.. jag vill verkligen inte det.. verkligen inte!! ;((

denna smärta jag kan känna just nu inuti mig är.. den är.. obeskrivbar.. går inte beskriva den.. blev jag en istapp som smälter.. blev hela livet som en droppe i havet.. var är jag en vän som säger åt helvete för mkt!?

herregud.. nu vet jag inte riktigt vad som bubblar inuti mig.. jag vet verkligen inte.. jag har ingen aning.. nåt är det.. jag vet bara inte vad.. jag vet verkligen inte vad.. funderar.. tänker..

jag tror jag sjunker under havets alla isar precis nu…. jag tystnar och låter mina ord vara tysta ord.. jag tappade nåt.. vet inte vad.. det här gör helvetes ont.. vet inte varför men så är det.. jag vill mänskor alltför väl.. jag kanske ska backa många mil. . . . ändå. . . vet inte. . . vill inget hellre än att min vän ska må bra så även barnen mår bra.. men jag har nog sagt FÖR mkt ;((

det sliter i mig, som i en ihålig själ, den är min, inuti mig.. NU behöver jag verkligen den nallefamnen.. men… .jo.. men………………..

Jag tänker.. jag funderar.. jag återigen tänker.. så hjärnan slår tusen miljaders varv runt skallen på mig mer lr mindre.. iaf.. fick ett fint sms idag för ett litet tag sen.. lite svårt att ta till mig iof då men.. det stod i stil med att jag är en bra vän.. jag bryr mig om människorna omkring mig.. Och en vän som jag så stark i mig själv och med en så fin relation till mina barn och andra mänskor runtomkring mig finns det inte många av.. Hmm.. hur ska jag kunna ta in dom där orden!?
Öhh.. är det verkligen så!? Funderar och tänker.. jag vet inte.. elr jo jag vet.. jag är självklart öppen dörr för mina vänner.. det ser jag som självklart.. och det är för mig alldeles självklart att jag ställer upp och hjälper till i den mån jag kan.. det jag inte kan det kan andra och dom vägarna kan jag leda vidare till om det skulle vara så.. jag har stöttat så många tusenfalt mänskor när jag hade min hemsida Liten till Stor för många år sen.. så mjo.. jag kanske är bra inte vet jag.. hoppas det iaf!
just nu finns det så mkt som rör sig inuti mig.. det är eg inte så konstigt.. det rör på sig hela tiden det är visserligen bra.. och jag tror inte det kommer att stanna upp riktigt än.. det får inte göra det.. elr jo det är klart det får göra det.. men.. nae inte riktigt än och nu.. jag bokar inte av min havsresa.. ikke gör jag det. .av många skäl gör jag det inte riktigt än.. jag vet iaf hur jag än vrider och vänder så vet jag iaf att barnen Får det bra.. jag Vet det.. för så har jag skrivit.. att si och så ska det vara när jag inte finns kvar mer.. det är sÅåååååååÅåå enkelt!!!

egentligen är det stillestånd i huvudet ändå idag.. fastän det är mkt som rör sig i huvudet.. i den här så kallade hjärnan.. hmm.. jag känner mig bara rent förjävlig när jag säger si och så.. men vad ska jag göra!? det handlar inte om bara en person det handlar om flera.. det är time nu att verkligen agera.. händer inget ser jag till att det händer och det lovar och svär jag på från mitt inre själs djup!.. jag menar det jag säger!

ödet har sån stark och stor betydelse i hela denna soppan.. o jo det har den.. säg inget annat.. för den har det.. annars hade jag inte sagt/påstått det hlr!.. ödet är betydelsefullt.. men HUR betydelsefullt det är vet jag inte riktigt än.. det kan jag säkert svara på när jag väl märker och ser dessa förändringar som är redo att förändras!.. det blir hårt jobb framåt men jag säger bara så.. det är absolut värt det.. jag vet.. det är helt klart värt det.. jag vet inte bara en som kommer blomma ut.. det är så många fler!!

jag hoppas jag hänger kvar och orkar hänga kvar.. inte bara jag.. lungorna ska också vara med.. skitsamma.. den dagen jag inte får luften så jaja då är det över.. men då kmr jag och spökar ist.. för en gng i min själ, evigt i min själ!!!.. då menar jag Evigt!.. visst jag kan lätt göra valet att dividera med havet.. visst kan jag det.. inte mig emot.. det är sååå enkelt.. men.. ska jag lr ska jag inte!? ingen aning just för sekunden.. om jag väntar en minut elr arton så kanske jag Vet!! inte vet jag!

känns som det jag säger skriver inte har ngn betydelse.. känns som det inte når fram riktigt.. jag säger saker som jag själv vart med om, alltså som jag har jobbat mig gnm, jag kan yttra mig om att si och så gjorde jag.. och så här blev det.. men NÅR detta verkligen fram och in!??!?! hm.. jag vet inte.. ingen aning om det helr! det är inte mkt jag vet för tillfället.. inte mer än att jag har förbannat ont i hjärtat.. det riktigt krampar.. riktigt kramar ja så där som att ngn sticker in en kniv djupt och bara vänder bänder snurrar och vrider runt!!! exakt så!

havet är iaf min FRIHET.. det är ingen som kan ta detta från mig.. ingen kan det.. min tråd är skör.. jag letar min inre styrka nu för att inte göra nåt jag kmr ångra!.. kan jag ställa parallellerna  sker inte detta så sker Detta istället!? hmm.. mja på sätt och vis kan jag det.. risken är STOR att jag kmr mista en helt fantastiskt underbar go själavän.. jo risken är STOR att jag kmr göra det;(( men hur som haver.. jag håller mig kvar en stund till iaf!

jag vet eg inte varför jag säger så mkt varför jag skriver så mkt men jag skriver för jag är en skrivare.. hm en halv poet.. och en halv skrivare.. det blir en Skrivare till helhet av nåt konstigt slag.. med hjärnceller som inte hänger med mig nu för jag är svintrött.. orolig som bara den så snart kryper jag ur mig själv!.. jag kan låta ljudvågorna strömma in under min hud, så där riktigt djupt in i själen.. jag kan leva på den musikaliska biten en smulas stund.. så där liten stund.. texterna är så starka.. dom är så äkta.. dom riktigt går rakt in i hjärta och själ!!.. är jag känslig!? öh.. nae vet inte.. men jag vet iaf att amazing grace är och förblir min absolut sista melodi och låt i mitt liv.. absolut sista!.. det var den första låt jag lärde mig att spela på min tvärflöjt jag började med att spela i familjehemmet för många många år sen.. -82.. och det får bli den Absolut sista låt som följer med mig också.. OCH “No Commitments”.. för NÄR jag är där och vilar i min egna frid.. så DÅ kan jag leva!!!!!!!!!… gör mig övertygad på nåt sätt.. att allt blir ljusare.. att allt blir längre än jag räknat med.. än andra räknat med..

varför säger jag Nåt alls?!?!?!?!??!!?!

NU ska jag klubba ner nån spik på väggen, lr in i väggen.. jag är orolig.. trampar omkring och är ledsen som vet inte vad här inombords.. orolig, ledsen, trött.. inte många minuters sömn under natten till idag.. så.. när jag väl vilar i Mitt älskade HAV så vilar jag evigt.. JA! tack!

.. livet är inte sig likt .. men.. för mitt liv hoppas jag innerligen att min själsliga vän får ett super liv och att det sker stora radikala förändringar för jag vet så väl att dom måste till nu.. för att det inte ska gå rakt åt helvete.. för dom.. för detta är inte vare sig okey elr bra!! med det lilla smul-paketet jag vet av så herrejvlar GÖR NÅT NU!

asch jag ska inte säga nåt.. tänk om jag lägger mig i alldeles för mkt och säger alldeles för mkt!!!!!… jag får vara tyst.. tystna.. simma lugnt.. NÄ nu är jag så jvla orolig så jag måste göra nåt!!! vet inte vad.. jo klubba lite spikar.. elr rent klubba hammarn i skallen själv så kanske jag inte säger så jvla mkt!!!, för jag har sagt För mkt.. meningslöst skit..

hittar inga ord.. köra bil kanske lättar lite inte vet jag.. orden är för många sagda och rädslan för stor.. hjälplös är jag ngt så otroligt ;((

eg behöver jag…………………………..vara tyst

Misstagens hörna.. okey.. det är inget jag absolut inget jag kan påverka elr göra ngt åt.. jag kmr inte göra det helr.. jag valde efter många år att göra just detta radikala jag är glad för det.. att jag verkligen vågade att ta det stora klivet jag tog.. hade jag det inte så hade jag aldrig suttit här där jag sitter idag.. tomhänt kastade jag mig ut.. och vad är det jag har lyckats med?!?!?!

Jag vet inte egentligen vad jag vill säga.. men jag är så rädd, så där riktigt livrädd för att ett annat kliv ska bara haverera och det ska bli än värre kaos än vad som varit.. för min del så skuttade jag runt som en galning.. jag hade mina sjukhus, jag hade mina läkare, jag hade allt sånt där o jag tyckte det var så korkat att flytta och börja på att träffa nya läkare sjukhus ja hela baletten.. men jag hade inget val.. återigen hade jag inte gjort det radikala hade jag inte levt idag.. jag hade varit en ”död” själ.. jag vet hur otroligt mkt konflikter och skit och bråk det var med barnens pappa, hur mkt han slog bort mina ben och fötter.. han visste precis var han skulle trycka för jag skulle falla.. jag tog mig gnm denna skiten iaf.. på ngt konstigt sätt.. hur vet jag inte.. men flytten var det bästa valet jag gjort i mitt liv.. ist för att överdosera tabletter då barnen såg på, hamna på hjärtintensiven och vara nära-döden.. så Valde jag denna radikala väg.. livrädd var jag att flytta.. jag var så fruktansvärt rädd.. jag ringde min mamma och sa nu skär jag upp mina armar jag skiter i hur detta går.. jag orkar inte leva längre.. hon ordnade snabbt en lägenhet.. jag flyttade.. enkelt lr hur!?

Jag förstår inte varför inte klivet blir det mest radikala.. jag förstår verkligen inte.. att bryta upp totalt är oftast det bästa man kan göra.. att bryta upp och kasta sig ut.. jag har den erfarenheten själv och detta är absolut det bästa jag ngnsin har gjort!, jag ångrar inte en sekund.. men jag ska inte säga så mkt mer.. mer än att jag finns här nånstans ett litet tag till.. jag har inte så många ord att pränta ner.. egentligen inte.. för jag kör på en reapeat skiva hela tiden, det är lönlöst säger/känner jag.. att prata med min äldsta som är så smart och klok, hon håller med mig till fullo.. hon resonerar som jag.. vrf hela tiden sätta upp olika hinder och dyl.. varför!??! Jag förstår inte!

Skitsamma, inte mitt liv, men jag är ju för faan rädd om alla dom här mänskorna, jag är så rädd om dom.. men vad ska jag göra!? Inget mer alls!!!!!!

Att stanna kvar i samma stad är det mest korkade som kommer att hända!!.. jag vet av egen erfarenhet.. jag vet att det kmr att bli hur jobbigt som helst med barn och med barnens pappa, jag vet.. för så pass mkt har jag sett/hört, inte bara mig själv även andra som har gjort detta radikala.. Att efter många flyttar på en och samma ort.. har dom valt att göra detta radikala och verkligen skapat ett superliv!

Ett liv som är hur bra som helst, fått ett mkt bättre mående, plus att barnen fick även det!. Men här, jag vet inte hur jag ska säga, gå till väga, jag känner mig mest bara tom och innehållslös och jag är rädd för att jag säger alldeles för mkt.. iof det har jag säkert redan gjort.. men jag är ärlig rak och just nu är jag hård.. fast jag skiter detta nu.. jag orkar inte vara hård.. jag orkar inte säga att så gjorde jag.. jag vet av egen erfarenhet mina misstag ska inte mina vänner behöva gå genom.. ingen av mina vänner.. så varför i helvete sitter jag här och råder ena än det andra.. JO för jag bryr mig!!!!

Jag kan inget mer göra nu.. det är inte jag som gör valen, enda jag gör är att råda till nästan hundra %.. om än inte för dom vuxna så gör jag det för barnens skull.. dom som mår så dåligt i ett jvla Kaos!! Ett jvla kaos som föräldrar tamejfaaan inte ser och hör just för dom är SÅÅÅ inrutade i detta kaos, grannar, kompisar, vänner dom bryr sig inte för dom är SÅÅÅ vana med att höra allt detta.. ja precis dom bryr sig inte för dom är rädda att säga från.. dom är rädda för att agera.. exakt så är det!!.. dom är vana att höra dom där konstiga orden som sägs till barnen.. dom är vana med ena än det andra.. so what.. vrf bryr jag mig om detta egentligen?

Varför?!

Varför ska jag säga nåt mer överhuvudtaget för!? Varför?! Jag förstår inte.. jag vet att kliven är enormt stora.. å andra sidan vem fan finns där och tar emot när fallen kommer?!? INGEN där iaf.. det vet jag.. för hade dom det så hade dom gjort detta för länge sen!!

Jag känner mig bara som en jvla satkärring som snackar massa jvla skit och elände.. jag skiter i att sluta röka.. jag skiter i mina jvla kassa lungor.. jag orkar inte bry mig mer.. jag orkar verkligen inte bry mig om nåt.. vet inte vrf jag ska göra det.. har jag ngt skäl till det!?

Jag vet resan är tuff.. jag vet valet av väg som sker nu är inte hundra rätt.. men jag vill inte vara den som påverkar på nåt sätt.. jag vill bara vara den som ger nycklarna.. sen om dom tas emot elr inte.. ja det visar sig.. jag vet bara hur jag har gått till väga.. jag vet inte vad jag ska säga mer.. jag vet verkligen inte.. inte mer än att det finns en saknad efter dom här goa mänskorna som varit hos oss i helgen.. jag vill bara dom ska komma tillbaka.. finnas här.. börja leva SITT egna liv i eget bo självklart.. idag mår jag eg riktigt jvla skitdåligt.. men skitsamma.. jag är bra på att stänga in.. jag ska göra det nu med..

Det är inte så svårt att flytta på sig några mil.. jag vet det.. jag har sagt det jag tycker tänker.. inte bara jag även hela barnaskaran både här och där.. fattar inte varför det ska ställas upp en massa hinder på vägen.. jo jag fattar.. det är av ren rädsla.. det är det som det handlar om.. bättre stanna i skiten och kaoset ist.. fastän man flyttar på sig ngn KM lr kanske ngn Meter så spelar det fan ingen roll.. man är ännu kvar i kaoset.. men men.. vad göra.. mer än att bara vara och ja.. vem återigen tar emot när fallen kmr.. vem stöttar.. vem finns där.. vem tar hand om barnen.. osv osv osv .. mina frågor är så många miljoners frågor så jag vet inte vad jag ska säga..

Jag behöver den där nallefamnen..bara kura ihop mig i famnen.. dom här tårarna är skitjobbiga, tunga.. men.. precis nu.. men.. den finns inte här.. fattar inte ens vrf jag skriver!.. fattar inte.. det bubblar ett hav med tårar inombords.. verkligen bubblar.. våga.. våga göra det radikala.. sluta ställ upp hinder.. gör det för barnens skull!.. jag säger inget mer nu.. jag kan inte för jag har verklige sagt allt jag kan.. och jag säger återigen gör inte samma misstag som jag.. jag antar det kommer bli så .. men det är inte mitt ansvar..

Jag slutar inte röka.. Jag slutar inte dricka kaffe.. Jag slutar inte dricka alkohol!!

Jag kastar mig ist ut i Friheten, i mitt lugn där jag vet jag får vila i ro ist..jag kan inte simma men spela roll.. jag kan simma hjälpligt men spela roll.. vrf ska jag fortsätta.. jag har liksom ändå ingen mening i det.. jag vet att barnen klarar sig själva och att äldsta klarar dom supert!— Så…………

…….

bestämt mig.. och bokat in.. jag har gjort det jag har kunnat och jag är stolt och glad över det alltet.. jag känner att det har gått fram.. jag är trygg med det.. jag känner att nu kommer en ny fjäril blomma ut i full blom.. ingen är lyckligare gladare än jag.. det så så sant som det är sagt och taget från min själs innersta allra djupaste djup.. jag är trygg med det som blir kvar.. jag har bestämt mig nu.. i min själ lever och bor en vän, en äkta själavän som kämpar på.. fortsätt kämpa kämpa.. skippa dåliga samveten för dom behövs inte.. sånt ska inte existera.. värdera dig själv lär dig att älska dig själv så kan du också älska dina barn och dina vänner och nära kära.. jag lovar..

jag har bestämt mig och bokat.. det k ä n n s som jag får min inre frid.. jo.. det känns så.. låt detta vara.. vara så som det var.. nu för mkt tårar och för mkt saknad efter mänskor som stormade in i mitt och barnens liv.. mänskor jag önskar det allra absolut bästa här i livet. . allra absolut bästa.. älskar er allihooooop!

Flyg nu.. Flyg nu du vackraste av Fjärilar.. Lova att du Verkligen flyger!

gomorron bloggen och världen…  just nu vet jag inte vad jag ska skriva ändå vet jag vet.. men jag måste nog samla mig och sätta samman allt i rätt ordning.. elr eg inte sätta i rätt ordning.. utan samla så jag börjar i min egna rätta tanke och känsla.. helgen.. helt helt fantastisk.. alltså.. tårarna kommer.. skönt lilla sover och äldstas kompis med.. så jag kan sitta här och låta mina tårar bara rinna.. dom får rinna i tystnaden.. bara så där tyst.. stilla.. en tår där en här en där.. lite överallt med andra ord.. känns lite stumt att skriva, hm det är antagligen för jag inte har landat så mkt i mig själv ännu.. jag kmr göra det desto med struntsamma ord jag skriver så når jag just det där rummet jag har i mig själv där jag har stoppat allt som  har hänt under helgen nu.. inte bara helgen.. det blir liksom snurr surr av allt. .jag är nog bara lite okoncentrerad idag.. tror jag.. det är så mkt tårar.. av saknad.. ja av olika saknad.. på olika sätt.. två olika sätt. att sakna min mamma som inte finns mer, som jag inte fick mkt tid med.. att sakna en underbar själavän.. jo det är tårar, saknad.. det är ett stort tomrum.. ändå är det fullt.. konstigt men men.. livet pågår.. det känns inombords som bubblor hoppar runt som jag vet inte som vad.. studdsar mot min själavägg inom mig.. hm.. hur förklara det då!?

helgen har varit enorm.. stark.. fylld med massa olika energier.. glädje.. skratt.. tysta tårar.. bus.. pulkaåkning.. snömulningar.. grillande av korv.. villkorslösa kramar om än svåra att ta och ge så jo faen nog fixade jag en smula att ta e mot.. att ge.. hmm.. jag borde läsa också boken känn rädslan våga ändå.. jag ska idag packa upp mina resten av kartonger Och läsa den boken jag med.. den som inte är så genomkladdad fick min själavän med sig hem.. jag tyckte hon behövde den.. faktiskt!.. känns jättesvårt att sammanfatta helgen.. det hände så mkt.. jag tycker att helgen blev för kort.. hmm.. först var kryssningen den p å24 timmars för ca ett par veckor sen alldeles för kort.. nu en hel helg.. den känns också för kort.. detta var en helg jag aldrig nånsin kommer glömma.. aldrig nånsin.. helt underbar vän.. helt underbara barn de två hon hade med sig.. så speciella alla tre.. speciella på sina sätt.. går inte förklara.. men vilka underbara mänskor.. asch nu kommer tårarna.. saknar den där famnen.. om än jag inte kunde visa mina tårar så fanns dom där här inuti djupt i mig ändå.. just nu skulle jag vilja behöva luta mig in i hennes famn.. bara låta tårarna komma.. alla slags tårar.. för jag vet hon har en vacker ask att samla tårarna inuti.. en ask där tårarna får vila och bara vara.. fy vad jag saknar dessa underbara mänskor.. ngt så kollosalt! just för att dom är just dom som dom är, dom är hlet sig själva, såna mänskor bara älskar jag i min närhet.. vida omkring i närheten.. nu är avståndet relativt långt.. iaf när det är vinterväglaget;(

usch.. jag svarar lite på en annan blogg.. .så kanske tårarna kan krypa in igen och stanna där.. länge elr ett tag iaf.. är så jvla jobbigt o släppa ut dom där.. dom liksom.. liksom.. asch skitsamma.. nu svarar små ord lite på bloggeriet.. så kanske det händer nåt.. som ÄR bra!, fast det blir nog lite snurrigt med en hel massa antar jag..

* kändes lite som att friheten tog slut igår när resan skulle ta sig hemåt, att känna den där klumpen i bröstet.. jag vet inte.. men jag hade supeduperont i hjärtat ca en timme innan avresan skulle rulla.. och det har då rakt inte släppt ännu.. det var som ngn tröck in en kniv djupt in i mitt hjärta.. vred runt.. sån smärta.. Ändå satt min underbara själavän precis stolen bredvid mig! hm..jag vet nu. .det var inte mitt hjärta som eg gjorde ont.. det var min vän jag kände av.. det var hennes detta att eg inte vilja resa väg.. jag lägger hop pussel även jag.. att läsa ont i bröstet.. ja.. precis.. hjärtat och klumpen inombords.. det jag läser idag.. det är sånt som jag förstod.. upplevde igår.. men jag är superglad för jag vågade krama om dig min fina vän.. jag är glad för det.. Och hade jag släppt mina tårar så hade vi nog frusit fast nere vid vägen.. för då hade jag inte släppt dig.. ville jag ju inte helr.. äldsta ville jag skulle ta er väska.. när bussen kom.. såklart jag gjorde=) .. Ingen av oss ville ni skulle resa.. ledsna ögon och själar här.. hm kommer ur/ av mig lite i spår.. tar ett djupt andetag….

alla behöver vi kramar.. om än det är svårt att ta emot.. om än det är svårt att ge.. så vet jag ett iaf.. och det är att alla dessa helt fantastiska kramarna varit och förblir vara villkorslösa.. det finns ingen mer underbar känsla inom mig.. jaa.. dom är inte onda.. dom är goda.. dom är villkorslösa.. dom är Äkta!!… tack från mitt djupaste i min själ för det!!.. att våga visa tårar.. hm.. för min del handlar det mkt om skam/skämmas.. inte blyghet.. nej.. när jag blev ledsen då jag växte upp så var det en smäll hit en dit.. jag stängde alltid in mina tårar.. fan.. jag ska alltså lära mig att visa mina tårar, jag ska lära mig att lita på att jag inte får en smäll.. jag ska lära mig massor jag med tänker jag nu när jag ser tillbaka på helgen.. shit bacon jag ska Också lära mig.. ööh.. hur ska detta gå?! jag vet.. tårarna finns där.. jag vet.. fast jag vågar inte släppa ut dom.. inte av ren blyghet.. utan av ren rädsla.. men jag vet ju att min väns famn ÄR en villkorslös famn! en famn som ger mig energi och tröst av bästa sort!!

rädd som ett asplöv.. jaa.. massa rädd.. ändå är/var jag så trygg med min väns famn..till en början hur spänd som helst.. men efter bara några få sekunder.. kände jag hur energi strömmade in till min själs djup.. kände ett lugn.. hjärtklappning blyghet rädsla till en början men som avslutades inom mig med ett lugn.. ett lugn jag vill aldrig släppa.. ja se där ja.. jag har lite att pussla med också.. ojoj.. jag längtar till den dagen jag kan bara ligga där. .ligga där i min själaväns famn och bara gråta ut.. jag vet tårar läker. .samtidigt den här rädslan..den ska bort.. jag behöver nog en puff i ryggen jag med.. hmm.. jo så är det..

jag är lite förvånad över att läsa att min vän säger hon är ingen talare.. hm det är inte jag helr, jag om ngn är absolut ingen talare.. men jag tkr ändå att jag här under helgen pratade ngt så enoooooooooooormt mkt mer än jag annars brukar. jag sa sånt som jag eg bara skriver om, elr som jag samtalar till mig själv om.. så mkt jag pratade i helgen med min underbara vän har jag ALDRIG ngnsin pratat med ngn annan, ALDRIG!.. Och jag är förundrad över hur mkt min vän pratade med.. hur mkt hon vågade.. hon växte enormt mkt för varje hmm timme som gick.. jag tyckte ändå jag inte märkte av ngn blyghet i helgen från min väns sida sett.. nae.. det kan jag inte säga jag gjorde.. helt otroligt STARKT gjort att hon vågade komma ner till oss.. vågade sova över.. stanna kvar.. wow vad denna otroliga vän Växer Växer Växer.. blommar ut som den vackraste av blommor som finns!! helt otroligt att jag/vi får vara med i denna resa.. detta känns så fint.. så där riktigt fint.. för min vän.. hon kan prata hon, det är ett som är säkert.. jag lovar det är så.. så du vännen om du läser detta.. så säger jag bara.. prata på.. du har vunnit många segrar redan under denna korta helg.. du har klättrat mer än du är medveten om.. jag har sett/hört/lyssnat och jag säger.. du har Verkligen gjort massor !! jo det är vi eniga om här=)

jag förstår känslan med att sova över hos ngn.. att inte ha gjort det.. hha.. detta är konstigt.. jag gjorde en sån resa med.. jag till och med första resan tåg tåget bort.. några många mil bort.. och jag sov för första gången över hos en vän..jag var livrädd.. jag var tyst. jag var.. oj va jag var rädd.. första gången jag var borta från barnen, första gången jag var borta hemifrån.. alltså.. detta börjar på att bli Liiite ruskigt!! det är så otroligt lika. men å andra sidan ser jag mening i allt, ja, att mänskor möts är alltid en mening i det hela.. jag vet.. det är så.. tårar.. tårar.. tårar… pausar lite grann.. tårar skakar kaffe röker..

Forsättning kommer om ett litet tag…………………………….. ska bara torka tårar……

……………………………..

uppdaterad..
ATT vara talare elr inte spelar ingen roll.. man behöver inte vara talare.. man behöver inte vara skrivare.. men att skriva är ett stort steg på vägen.. sen kommer talet.. det är nog så jag har gjort.. eftersom jag blev så tystad när jag var liten, inte bara då, även i vuxen ålder.. lätt räknat eg från fyra års ålder tjugortre år framåt har endast eg bestått av svek och olika konstiga märkliga relationer.. relationer jag aldrig i helvete ngnsin kommer ställa mig i igen.. jag och barnen,  ja det är jag och mina barn i mitt liv, sen får vänner gärna finnas i närheten, för vänner behöver alla.. hmm.. konstigt hur livet har tett sig eg.. så NU ska jag one day at moment.. och supa in så mkt gott i livet jag bara kan.. så länge jag andas.. så jag fortsätter vara skrivaren ett tag till.. talaren har jag lyckats rätt bra med ändå.. tkr jag..

tänk.. jag märkte inte alls mkt av ngn blyghet under helgen.. nae jag tycker inte det fanns ngn sån i min vän.. fast hon sj tkr det.. men nae. . det är ngt jag inte håller med om iaf=) .. att öppna sig är svårt.. att öppna sig inför andra.. det är ngt som  kanske kmr att ta tid men eg.. jag vet iaf att jag kan säga så här, att min vän behöver eg inte öppna sig, för jag vet redan de flesta svaren MEN det är ändå viktigt att Våga ja det där våga öppna sig, för att Om man inte gör det.. så.. växer sig bubblan bara större och större och till sist så exploderar den och allt går åt helvete.. ja rent ut sagt det är så det funkar.. så.. våga öppna sig och prata.. hm det är ngt jag med måste ta tag i.. hm det är en del små bitar jag med måste göra.. så you are not alone=)

jag är så mäkta stolt över att hon tagit in så otroligt mkt under helgen.. på bara så kort tid.. att förstå.. att ta in nycklar och verkligen göra det rätta med dom.. det är helt otroligt bra gjort! så stolt är jag ända in i benmärgen, ja precis så stolt är jag över min vän och det kmr jag alltid vara!.. jag vet hela kittet med rädsla, att inte våga, att jaa  allt.. jag ska inte säga jag vet allt men jag vet just det jag har med mig i min egna erfarenhet.. det delar jag med mig nu.. jag berättar hur jag gått till väga.. jag vill för mitt liv inte att du ska begå samma misstag som jag gjorde.. göra si och så.. jag har gjort många snetramp.. och jag har då rejält fått lida EXTREMT för det med men inte nu mer.. inte nu mer.. nu har jag landat.. ordentligt!

kort och enkelt eg.. helgen var helt underbar med massor med bus.. tok.. snö.. spel.. snack.. ja.. en helg som jag då inte glömmer, aldrig glömmer!
tack för ni underbara mänskor finns!!

att förändra.. att våga ställa sig där uppe på bergets topp.. att våga förändra.. att våga kasta sig ut i det okända nya… ja.. för min del så var det absolut det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv och jag ångrar inte en sekund av det, inte en sekund!  inget blir perfekt från första start.. det tar ett litet tag att bygga upp.. allt det nya.. men jag vet.. det går!!.. jag har sj gjort det.. jag vet att vågandet är svårt men styrkan, ja den här styrkan finns verkligen där inombords.. jag vet det med.. efter att ha läst så mkt och lyssnat och pratat så mkt så Vet jag att den här styrkan so behövs i olika lägen den finns även inom min vän.. våga använd din inre styrka!!

att diskutera. eg ska elr bör man i vissa lägen bara servera den där kakan, lägga den på bordet.. säga så här är det och sen vara Så definitiv.. definitiv i talet sättet och säga just det som det inre vill önskar och kommer att göra.. sen är det upp till personen i fråga att förvalta och ta hand om saker och ting på sitt egna sätt.. det är den andres persons ansvar.. så inga dåliga samveten ska svärta ner ngns väg mer, not!… att diskutera kan man visst göra.. fast i lägen där det är spänt o dyl bör man inte ha sina barn tex i närheten.. för att få ut bästa möjliga är att ha barnen borta.. för det kommer storma.. klart det gör det.. det är ju ett avgörande ögonblick mot ett bättre liv.. tänk att många mänskor stannar år ut år in.. och vågar inte förändra.. fan.. go go go .. det GÅR att förändra till det bättre! hade det inte gått hade jag inte själv ens vart där jag är idag!.. hm.. diskutera.. visst många alternativ finns.. å andra sidan.. ibland måste man göra det väldigt enkelt. för att senare tillfälle ta upp diskussion.. att servera hur man själv tkr tänker vill ha det.. för att sen packa hop och kasta sig ut och göra det där radikala.. jo.. ibland behövs det göras med för att få till en bra bestående förändring!
oavsett hur man gör, oavsett diskussioner lr inte så blir det alltid en jobbig tid den första när det handlar om olika separationer mellan mänskor.. man kommer aldrig från det jobbiga, inte till en början.. det tar tid.. men det är bara tillåta sig att vara just den man är och vandra sakta mak framåt..

när min själavän var här hos oss i helgen.. så gav jag henne en sked.. en matsked.. jag fann tyvärr inte teskeden som är snurrad flera varv än matskeden.. men. . jag gav henne den så hon fick med sig den.. detta var en sked jag vred runt, snurrade runt den för några år sen.. den står ja, för min egna styrka, min egna inre styrka.. i denna sked vilar enormt mkt erfarenhet och styrka.. det är bara se på själva formen på skeden.. jag förstår inte själv hur jag lyckades snurra runt denna.. men den är värdefull.. och om du min vän  läser denna blogg säger jag till dig du är precis lika värdefull!!!.. det är själens sked.. en snurrad med styrka och mod.. så snurra din jord nu och så ses vi snart igen.. snarare än du själv är medveten om.. skeden är betydelsefullare än du tror.. ta den i din hand.. en stund… mer behöver jag inte säga..

tänk att jag själv innan jag gjorde detta mest radikal att välja flytta på mig och barnen många mil bort neråt i landet.. så led jag extremt av fibromyalgi,  konstant extrem jobbig värk i kroppen, musklerna.. detta är ngt som inte finns så mkt kvar av.. jag led av extrema eksem.. dom kliade dom höll på att göra mig så jvla galen!!.. men… när jag tänker efter nu.. sen jag flyttade många mil på mig så har det mesta gått sin väg.. Yes.. jag fann, om än jobbiga situationer här ibland med, så fann jag här iaf ett liv, ett liv i frihet!.. Yes.. jag fann det och försöker bevara det så gott jag kan.. livet är inte enkelt.. men jag tar lite i taget.. jag har inte en 7 dagars vecka då jag mår bra.. men shit the same.. livet pågår.. alla har problem på ett lr annat sätt. . det är så skönt att det går lättare idag att bemöta ett problem än förr.. ja, jag är nog starkare än jag är medveten om.. läste att inte ha en uns av värk på kroppen då man är borta, borta helt för första gången, men ändå inte känna att ha ont i kroppen.. sen åter resa hem till hemmet igen och kroppen skriker av smärta. alla leder riktigt vrider och bänder inuti.. alla eksem blossar upp extremt.. NU är det fan dags att GÖRA nåt radikalt!!

ställ dig på toppen av berget, kasta dig ut.. jag behöver inte säga mer ..

att ställa upp olika flykter, att hitta på olika jvla ursäkter för ditt och datt nä det går inte, inte det där helr, nä inet det hlr.. va faaaen.. det får räcka nu.. nu handlar detta inte bara om en person det handlar om flera mänskor.. jaaa hela världens mänskor.. att ta sig i kragen är hm ord jag inte gärna använder. .för det tkr jag inte man ska behöva säga till ngn alls.. men tror att nu är det faeeen dags att verkligen göra nåt och det är radikalt.. om inte för sin egna skull så faktiskt för dom små kottarnas skull..  jag är så glad att jag verkligen vågade flytta på mig för många år sen.. att jag verkligen vågade och kastade mig ut.. eg handlöst.. jag fixade det.. barnen fixade det bättre än vad jag hade förväntat mig.. helt enormt eg.. jag vet.. min resa har vart en helvetes resa i stort sett hela livet.. vad har jag lärt mig? jo, en dag i taget.. ta dagen som den kommer och gör det bästa av den.. är du ledsen, gråt.. är du arg, var arg.. osv osv osv

jag
skriver inget mer i blogg nu förrän jag har förändringarnas tempel i min själ.. jag vet.. det kommer att hända ngt.. men att göra samma misstag som jag gjorde under mina många år innan jag gjorde det radikala.. nae jag är inte med på det.. vuxen ta eget ansvar.. se till att det nu blir bättre än det som står innanför dörren idag.. gör det Radikala……………….

jag återkommer in i bloggens sfär när jag får resultat i mina öron i min själ … så länge är jag en punkt som vill allra bästa för mänskor i min omgivning.. jag har sagt såååå mkt så nu borde det inte vara nåt annat än bara kasta sig ut i världen… OM inte just denna själavän hade betytt så mkt som den fina vän hon är hade jag aldrig lagt ner energi på att ens skriva att ens prata i telefon att ens sända ett stärkande sms.. nej jag hade aldrig det.. NU är det dags att agera, alltid vän.. alltid så länge jag andas med mina tystaste av andetag.. Och inga avstånd är för långa, inte längre än att det tar några minuter lr tim att förflytta mig och finnas till hands och sätta hjulen i rullning.. inte mitt  mina val.. jag råder bara.. fast kanske inte ska säga så mkt mer nu.. inte mer nu.. inte sen helr.. jag vill bara se höra förändringen.. främst för dom små kottarnas skull… nu

Jag tystnar och skriver i mitt tysta så länge, sköt om er världen så länge

ibland skriver jag för mkt.. att jag skriver här är för så där var det för mig.. ja det kallas att man delar med sig av sina egna erfarenheter.. att göra det är inte fel.. så som det såg ut och var för mig.. på många olika sätt innebär inte att det ser ut så idag.. lr hur?!

ibland kommer missuppfattningar.. .. jag läser förstår och jag skriver och ger..jag kan välja att sluta skriva men samtidigt förstår jag inte riktigt varför jag skulle göra det.. för det jag delar med mig det är sånt som jag har gått gnm.. ta det du läsaren vill ha kasta resten.. jag vet att reaktionen blev stark på gårdagens blogg.. men det är inte så mkt att göra åt än att bara ta det.. alltså jag måste lära mig med att ta reaktionerna som uppstår.. kanske jag måste lära mig dom bättre än jag har gjort!? jag är djup.. och jag vet precis var gränserna går.. jag förstår rädslan.. jag förstår allt.. jag har själv varit där.. egentligen. . jag tycker det är starkt ändå att dela med mi till andra.. men gå inte omkring och tro tänk att det handlar om ngt förhållande bara för jag skriver/skrivit om gamla reaktioner på olika sätt med olika kategorier med mänskor.. jag förstår rädslan.. jag förstår den verkligen.. jag vill inte den ska finnas där.. vill inte.. men jag kan inte göra ngt åt den.. jag vet bara.. jag finns här.. jag är ngn som fanns, finns där ngnstans vid sidan vägen..

lite svårt konstigt skriva nu.. men jag ska viga mig in i snödrivan och alltid vara vit.. lr hur..det blir väl  bra.. nej.. idag känner jag inte för att ens vakna.. av många skäl..

kaffe rök paus.. är lite stillestånd i huvudet idag.. men får printa ner mer senare

idag är en ny dag det som var igår.. jag tar bort en del . en del sparar jag kvar.. nu sköljer tårarna inom mig och är på väg ut.. men jag låser in dom.. jag hade helst velat krama om dig.. torka dina tårar.. men .. av respekt så gjorde jag inte det.. hoppas det var  okey.. jag hade velat ligga dä bredvid strukit ditt hår.. torkat bort tårarna från kinderna . .men.. jag gjorde det inte inte inte för… jag vet hur rädd du är för just en kram elr att stryka dig i håret, stryka dig på kinden.. det där stryka i håret. . det är rena rama sömnmedlet.. men va vackert det var.. det var vackert.. det kändes.. så fint.. ja fint.. och ja.. jag har en vän.. jag håller  henne så kär.. ja vadå?! själsligt kär!! jag vet.. idag reser hon hem.. men jag finns där.. jag är själsliga vännen som finns med där när dom nu reser idag.. det är tungt redan nu så hur kmr inte detta se ut senare.. återigen.. en stark vänskap är detta för mig, för dig för oss alla.. låt den Vara så som den är.. vi älskar er alla.. ni är dom bästa vi har!

hoppas innerligt vi ses snart igen.. för vänner som Du finns det FÅ av.. torka tåren, ta en titt vid sidan om dig.. jag är med dig där du går.. dig lämnar jag aldrig.. vill du inte vara min vän mer.. så då får du gå.. låt känslorna vara.. du når mig aldrig på ett djupare plan mer än att jag tillåter dig min vän att vara min själsliga vän.. jag förstår varför jag är det,  har blivit det. du behöver pusselbitar.. ta det lugnt och andas djupa andetag.. jag avslutar nu med att återigen säga.. hoppas vi ses snart igen, innerligt hoppas jag det… saknar redan fastän ni inte har rest hem ännu. . jag accepterar det och jag accepterar att det är en stark vänskap!

så.. då har jag rökt.. men jag rökte inte som vanligt.. jag vaknar på morgonen.. jag tar mig ett morronbloss sen in sätter gång kaffet.. sen tar en rök till.. idag har jag släppt det där.. fattar inte varför.. men.. jag gick upp 7 i morse.. jag satte gång kaffet.. jag läste lite blogg.. jag läste lite tidning.. jag sms mig själv från balkongen för jag kom på nåt.. men just detta att röka.. jag rökte inte på en gång, så en guldstjärna till mig.. 1-0 till mig nu?! )=… det tog mig en timme att komma ut på balkongen.. för att ta den där ciggen o pesta ner lungorna Ännu mer……….men jag kom på detta när jag stod där och rökte.. .. .. .. ja, jag älskar min vän, min själavän, hon har skäl att komma / ha kommit in i min själ..det finns själ till det.. jag vet det.. jag säger bara.. jag är glad så ininordens glad för att hon just hon har kommit in i min själ.. jag bara är lycklig för det.. för hon ger och hon tar.. hon har en  lång resa framför sig men jag vet.. elr jag vet inte. . MEN jag hoppas innerligt att Hon förstår att jag finns här med hela vägen.. från början till slut.. så länge jag andas finns jag kvar här.. jag lovar och svär vi har en oerhört stark vänskap.. jag vill bevara den så.. för starka vänskaper, det finns inget som är vackrare än starka vänskaper.. det är sant. .det är så.. jag finns här.. alltid. .nej, inte alltid.. Men jag lovar så länge mina lungor är med mig på min planet så finns jag här.. mänskor och vänner… tänk hur olika kategorier av vänner det finns och det blir då så som man själv formar vänskaper.. beror på var man själv står i livet.. att forma vänskaper är svårt.. oerhört svårt.. jag tror på det där högre.. den där högre makten.. men jag är djup.. ja jag är djup.. men det har tagit många år att nå till denna enorma djuphet med.. jag är glad för den.. men åter till vänner, vänskaper.. för just nu känns det så viktigt att ta upp detta.. fakta är att vissa mänskor  kommer in i min själv.. jag vet vad som väntar då.. ja precis just för, dom mänskor är Fåtalet som finns i min själ, jag vet när dom väl kommit in i min själ så handlar mycket om att jag ska dela med mig av mina egna erfarenheter just för att denna person/personer just nu behöver dom bitar just Jag bär inom mig..jag tycker inte det är fel med starka vänskaper.. det är vackert som jag säkert redan har skrivit här. . det är inte så många som lyckas  komma in inom mig heller.. för.. jag super inte in alla dess mänskor i min själ.. jag säger inte till alla mina vänner jag älskar dig vännen för den du är.. men just till denna person kan jag vill jag säga dom orden.. tolka detta rätt snälla.. jag kan inte/aldrig fortsätta lägga ut små bitar som sinom tid bildar ett endaste stort pussel.. ja så där med rätt sida uppåt=) .. jag behöver säga orden.. om än det är fruktansvärt svårt så behöver jag säga orden.. vänner i mina kategorier.. jag säger enkelt.. dom lever i olika kategorier.. kanske är det så.. jag ger FÖR mkt av mig själv.. kanske jag SÄGER för mkt.. elr kanske jag SKRIVER för mkt… är det lätt att misstolka det jag säger, det jag skriver..?!  är det så kanske!?
just nu vet jag inte.. enda jag vet är att jag kommer sakna min vän, jag kommer verkligen sakna både henne och hennes två barn.. denna mänska har stormat in i  mitt/vårat liv.. misstolka för Fan inte detta.. detta är en HELT UNDERBAR vän.. en väninna som har en hel del inom sig som ska ploppa ut hit och dit.. och detta kommer att BESTÅ i ren och Äkta vänskap.. så snälla..misstolka inte mina ord.. mina meningar.. jag är kanske för kärleksfull i mina ord, i mina känslor så jag skrämmer bort? jag kanske är för kärleksfull och lägger ner känslorna så starkt i mina  ord och meningar.. ja så här så som jag gör.. när jag skriver poesi.. då landar allt i orden.. jag har en del kvar att göra.. jo.. det är att lära mig ta emot kramar som kommer med sån vänskaplig värme med kärlek.. ja vänskapskärlek.. det är det enda so det handlar om.. hur ska jag övertyga mänskor om det?! jag vet inte;( det är just där jag är.. vänskapskärlek.. OCH det är starkt.. men LÅT det vara starkt.. om jag skulle sitta här och ifrågasätta vänskapen massor mer.. om jag skulle ifrågasätta känslorna så skulle jag n o g bli totalt galen!!!.. jag gjorde så här själv för många år sen.. ifrågasatte olika vänskaper.. men nej, jag har varit där.. jag måste själv sluta nu att ifrågasätta vänskapen.. jag måste ta denna vänskap.. linda in den i vackraste av bomull och låta den vila här i min själ. . för jag Vet att det är vänskap..  men jag är livrädd för jag har skrämt bort min älskade vän.. jag är så rädd för det.. verkligen rädd för det.. min vän .. sitt ner i båten då den gungar.. jag finns här så länge du själv vill.. så länge du önskar.. lämnar en liten tår här kvar.. det är en tår från själen.. jag vet hur starkt du behöver en kram nu.. men jag vågar inte. jag vågar inte av ren respekt inför/till dig.. för. . jag vet.. du kan lätt ge dom där fina stärkande kramarna men du har oerhört svårt att ta emot.. jag är detsamma.. nej det är jag inte.. alltså.. jag Kan lättare nu ta emot den/dom där kramarna.. jag har svårt att ge kramarna.. hur mkt än jag vill.. så vad sätter stopp?! jo det är nåt jag måste jobba med.. det ligger så djupt. . dom är såren, sveken. att inte mänskor kan STANNA i vänskaper… i en kram ligger/vilar otroligt starka känslor Med.. jag vet.. jag vet.. jag vet.. MEN.. jag låter det vara så.. det är energier.. energier vi behöver och delar med varandra.. på ett fint sätt.. tänk att bara vara.. att bara krypa upp i den där famnen.. jag kommer aldrig glömma det blygaste av ögonblick som var i fredags kväll.. där vi satt i soffan.. där du med din nallefamn drog mig intill dig.. höll om mig.. jag var spänd. . rädd. . men.. jag kunde känna hur massa energi du gav mig.. jag är blyg,  men inte lika idag som jag varit. .detta är otroligt.. så jag säger.. jag även jag.. jo även jag växer med detta.. det är vackert att växa.. jag säger bara.. våga visa känslor så ska även jag våga visa känslor.. jag ska lära mig att krama om. . jag ska lära mig att ta emot känslor.. ja dom dom där kramarna.. för jag vet vi behöver dom båda två.. jag vet det.. precis som du min vän vet det.. ja.. igår kramade jag om dig en godnatt kram.. aj den var spänd.. den var jobbig, för Dig.. för mig.. mjo en del för mig med.. men efter några få sekunder kände jag hur du kunde slappna av.. hur jag kunde slappna av. .och jag tog emot din kram.. jag är ledsen om jag har sagt nåt fel, om jag har skrivit nåt galet.. men  jag skriver för att dela med mig av mig själv. . för att DU lever i min själ!

saknar dig/er innan ni ens har rest hem….. Jag älskar dig Evigt du älskade underbara vän

Gomorron bloggen NU ska jag ta min andra cig.. blärk! o Kaffe… HOPPAS snön försvinner snart, jag vill köra ca 20 mil nånstans i landet, till väst, öst, norr lr söder.. inte fan vet jag.. jag är bara nu LIVrädd att MISTA min älskade vän…

kommer Vi någonsin att Ses Igen!?!?!?!

någonsin?!

ledsen själ inombords… saknaden bubblar….

jag vill i denna bloggen.. hm.. jag vill nog pränta ner.. pränta ner ord och meningar som jag Tror kommer betyda oerhört mkt för andra medmänskor även för min vän, ja min älskade själa-vän!

det finns så många svårigheter detta alltet med att krama om, att kramas.. att vara nära.. ja så där nära så nästan själarna snuddar varandra.. så där så andetagen nästan blir gemensamma.. ja så kan det vara.. jag vet.. jag har Gjort denna resan som många andra medmänskor gjort och som min själavän  just påbörjat.. för min del är det oerhört svårt att ta emot kramar.. jag vill så jättejättegärna ta emot kramar med hel öppen famn.. men det är svårt.. jag vill av hela hjärtat och själen.. för jag vet att kramar är ngt som stärker och ger en själv krafterna som man faktiskt behöver i sin livsresa.. jag har kommit otroligt långt, men jag skriver mkt för dom som just påbörjat elr som har kommit en bit på vägen.. för mig är detta med att kunna ta emot kramar en djupt innesittande skada sen jag växte upp, i mina småbarnsben blev jag utsatt för övergrepp, jag blev lämnad vid 4 års ålder av min mamma, jag fick bo hos min pappa där livet inte tedde sig alls som det borde.. det var ena än det andra så som övergrepp.. utelåst från hemmet.. fick inte komma in hemma när jag kom från skolan.. oavsett vinter elr sommar, samma sak hela tiden.. att bara denna sak att vara utelåst, inte komma in genom hemmets dörr.. bara det har satt sina spår men å andra sida är det ngt jag idag kan hantera.. hantera på ett bra sätt.. det har nog inte satt sån jättestor skada men det finns där med mig ngnstans djupt inom ändå.. för det jag är så noga med att barnen mina ska alla ha egna nycklar tex så de kommer in hemma!!.. att inte få denna kärlek, denna villkorslösa kärlek från sina föräldrar, ja nu var det ju min pappa jag bodde med fr 4 års ålder och ngt år uppåt.. men där var det inte villkorslös kärlek.. det var ingen kärlek alls.. det var övergrepp, övergrepp som sitter djupt i mig, som stora sår sitter dom just idag.. för jag minns det så väl.. äckel.. hatet ja allt.. sånt här skit kommer och går i mig, det är ganska lätt att hantera idag.. men det finns där.. jag fick Aldrig villkorslös kärlek.. jag fick aldrig en kram.. jag fick aldrig denna kramen som var utan krav.. utan den var av hat.. en kram av kärlek, en kram med hat.. jag växte upp utan kärlek.. inte ens i familjehemmet fick jag kärlek, aldrig nånsin!

jag lärde mig aldrig vad kramar var.. jag lärde mig aldrig hur jag skulle leva/vara här i stora vida världen.. det jag fick istället för kramar var sexuella övergrepp.. det var att bli inlåst i bastu.. det var att bli våldtagen av ….. på en soptipp.. där.. borta där.. sa jag ngt? berättade jag detta för ngn?! aldrig! jag vågade aldrig, INTE förrän jag bytte skola.. och socialen blev inkoppplad och jag blev omhändertagen.. dessförinnan var det en lärarinna som fick bra kontakt med mig som stöttade och hjälpte mig så jag äntligen kom bort från mitt hem.. jag har levt som hemlös sen jag var ca 8 år… så under ca fyra år pågick många grova övergrepp av alla konstiga slag.. nervärderad.. alkohol fanns med i bilden från min faders kvinna han levde med.. jag växte med upp i alkoholens misär.. jag växte upp i misär som kan mätas med hitlers koncentrationsläger.. det tog inte stopp elr slut där med övergrepp, våldtäkt, misshandel.. det pågick många många många år.. ca 23 års tid av svek har/ bär jag med mig.. det är fruktansvärt lång tid.. det har tagit mig 14 år att nå dit där jag står just idag.. det är fantastisk resa jag gjort.. än är jag inte klar.. men jag vet.. jag kommer dit snart.. jag är där snart.. vid mitt slut mitt i livet…

att inte klara av att ta emot om ngn berör en tex på axel elr stryker lätt på kinden.. om ngn skulle göra det mot/med mig så skulle jag självklart reagera och rycka bort min kind.. elr rygga tillbaka med kroppen.. jag har gjort det så starkt förr idag är det inte lika starkt sett så sett.. jag hinner reflektera och jag hinner samla mig.. jag hinner reagera.. jag hinner förstå.. jag är vuxen nu.. ingen kan någonsin mer skada elr göra mig illa.. INGEN kan någonsin göra mig så fruktansvärt illa… jag blev inte bara utsatt som barn.. även som vuxen..

jag är och blir så ledsen av att ta del av orden där det sägs att det vänder sig i magen så fort ngn vill ge “ngn” en kram.. jag blir ledsen och det gör ont i hjärtat och i min själens djup.. det gör riktigt ont.. jag förstår å andra sidan vrf dom här känslorna finns där.. vrf dom kmr upp.. jag förstår.. jag har själv varit där.. så otroligt många ggr.. så många ggr!.. hela alltet har med känslor att göra.. en kram är en känsla.. men kan man eg lära sig att mäta en känsla är en känsla.. en tanke är en tanke.. så blir det kanske mkt lättare att hantera.. det är inte lätt.. jag vet..

att inte våga släppa ngn in på sitt egna liv.. elr inpå sig själv.. det är supersvårt jag vet det med.. det är inte det lättaste.. men jag vet å andra sidan att sinom tid kmr det gå så bra.. att spontant ge en kram… för kramar är också läkande precis som tårar.. eg står jag mitt i smärta och tårar av många skäl nu.. jag gör det mkt för reaktionerna är så starka när jag berör på en axel elr om jag stryker lätt på kinden som är ledsen, tårig ledsen kind.. jag kanske inte alls ska göra det/så.. kanske inte.. jag blir förvirrad fastän jag förstår Vrf dessa reaktioner är så som dom ter sig!

att släppa ngn inpå livet, sen att få känslor för den personen, menar.. rädslor finns överallt.. på många olika sätt..det finns inget som säger man ska elr behöver släppa ngn inpå sitt liv så nära inpå.. att få känslor för en person mitt i en bearbetning är helr inget konstigt.. bearbetning att växa jobba med sig själv.. det är att växa.. läkas.. och känslosvallet är högt och lågt.. absolut inget konstigt.. eftersom jag har själv varit genom denna resa så förstår jag reaktionerna.. jag förstår att aha den känslan kan kommer elr kommer aha.. osv osv. jag tar detta med ro på sätt och vis.. jag är inte rädd för Dom känslorna.. hmm.. Dom känslorna menar jag mer på ett djupare plan.. ja som att bli förälskad i ngn person.. just i detta enorma känslosvall är det lätt att gå in i en sån sfär.. men.. ett kan jag lova och svära på.. här är det totalt stopp på så vis.. jag har vart i denna situation själv då jag satt mitt i smeten.. men idag hanterar jag och har jag mina starka gränser.. jag är inte hler den som tar in mänskor hur som helst.. jag ger inte av mig själv helr hur som helst.. jag är jag och ja visst.. mina känslor var starka för mänskor förr som fanns där och stöttade mig.. Meeen det finns gränser.. idag är jag inte rädd.. jag är inte rädd för känslosvallet.. jag backar.. jag backar några steg.. jag vet jag är den jag är.. jag vet.. jag har känslor men jag har själsliga känslor, att ta in en person elr flera personer i mitt hjärta, i min själ ser jag inte som nåt konstigt.. det är för mig “heligt” det är för mig vackert.. det är villkorslöst.. jag vill kunna krama om mänskor utan att dom ska som nån skrev i en blogg för ett tag sen.. hoppa i säng.. utöva aktiviteter under täcket.. fuck off säger jag då!!!!.. visst kan jag lägga mig bredvid där.. bara vara.. ja just bara varandet.. för just för mig handlar det Hela Tiden om just Bara Vara och få kraft/energi och få släppa ut tårar, gråt.. att vila i en fanm.. ja, jag älskar min själavän, ja som en underbar Vän, stopp… som en VÄN.. inget mer än en vän.. du som läser detta.. om en stund.. elr arton.. ta det med dig.. som en vän, så länge jag andas är jag vän.. var inte rädd för känslorna.. dom finns där kmr finnas där hela tiden.. det finns olika fack att stoppa känslorna in inuti lådor elr vad man nu vill kalla det.. älska sig själv är viktigt med i detta sammanhang egentligen.. för fakta är att älskar man sig inte själv är det oerhört svårt att älska ngn annan.. partner, vän, man, kvinna elr va fan det nu än må vara!

kompiskram.. hm. jag har inte känt kompiskram på sistone.. jag har känt en varm innerlig kärleksfull villkorslös kram, flera st såna, kramar jag litar på att dom är kramar, villkorslösa kramar med värme, med kärlek, ja det finns faktiskt vänskapskärlek med!! .. ja det är just det jag har känt.. men under dagen känner jag själv att jag blivit reserverad.. jag är så ledsen inombords just nu så eg borde jag inte skriva mer men känner jag behöver göra det.. få känslor för andra mänksor, jag får inget grepp eg om dom där känslorna mer än att ja visst det är väl ändå klart.. två individer kramar om varandra.. känslor svallar, självklart.. inte fan är det två istappar som kramar om varann iaf.. jag vet.. detta är jättesvårt!

vet inte var jag vill komma med denna blogg så kanske lika bra kasta bort skiten och bränna upp den istället.. jag har gjort så många val i mitt liv.. dom har varit både bra och dåliga.. jag har fått många vänskapliga kramar.. ja vänskapliga.. stöttande.. jag har vilat på arm hos väninna.. för jag behövde ngn som torkade tåren, ngn som gav mig kraften.. ja.. vad för konstigt med det?! inte ett dugg!!.. vänner.. dom är till för att stötta.. finnas till hands.. ha roligt tsm med.. att bara vara.. att bara gråta tillsammans med.. jag ser absolut inget fel alls i att man får känslor för varandra.. jag vet var jag står.. jag står där jag lever mitt liv genom att ta en dag i taget.. mkt saknad.. ja visst närhet.. ja men den närheten jag vill ha är den här kramen.. den här villkorslösa kramen.. den här som värmer min själ.. som just nu fryser som satan!!.. och som torkar bort mina tårar.. jag vill inget hellre än att bara ligga där vilande i den famnen.. som håller om.. jag vill vila där och bara vara utan ord.. bara vara i tystnad med tända ljus.. bara släppa alla känslor.. jag har massor kvar att släppa/sörja som har med mamma att göra.. jag vet.. det kmr en tid för den tiden med att sörja.. gråta..

kramar, har man svårt att ta emot kramar, så har det förmodligen varit kärlekslöst under uppväxten, elr ja även rent av i livet som vuxen osv.. även detta med att ge, precis samma sak, och mer saker hör säkert till där med….

detta är supersvårt MEN jag vet.. villkorslösa kramar.. med kärlek.. då menar jag inte kärlek på ett intimt plan, jag menar hler inte kärlek som gör ont.. jag menar ÄKTA villkorslös kärlek!

backa inte.. det gör ont i min själ.. i mitt hjärta just nu.. Ett glas rött och tända ljus och lite god mat och sist men inte minst.. saknaden kommer vara extremt jobbig… kan mkt väl hända jag har fel i saker jag har skrivit.. men jag Tror den röda tråden handlar om kärlekskänslor.. att komma för nära mig, andra..

Tjipps!!